Det stora lotteriet

Alla deltar vi i livets två stora lotterier. De bestämmer förutsättningarna för till vad för slags människor vi utvecklas till. Det första är genlotteriet där en spermie slumpmässigt vinner över sina miljoner kamrater i racet att befrukta en kvinnas ägg. Så bestäms vår genuppsättning, den arvsmassa som bestämmer kön, hudfärg eller våra talanger för höjdhopp, musikalitet eller analytisk förmåga. Det andra lotteriet är platslotteriet: den plats en människa slumpmässigt råkar bli född på. Vi väljer varken gener eller plats själva.

Platsen – den må vara Leksand eller Calcutta – bestämmer vilken kultur en människa, med den genuppsättningen hon nu fick, föds in i. Kulturen formar en människas lokala och nationella identitet, inte generna. Med uppfostran och livets skolning utvecklas våra genetiska förutsättningar till att omsättas genom miljöns påverkan och egna val i vissa värderingar, beteenden, kompetenser, färdigheter och beslut. Platsen avgör vilket hockeylag man väljer att heja på – Leksands IF eller Calcutta landhockey. Om en årskull Leksandsbarn finge växa upp i Calcutta är det inte särskilt troligt att de musikaliska skulle känna för Kers Lars gånglåt. Det bleve snarare en raga.

Adoptivbarn från andra länder har, precis som vi, sina slumpmässigt erhållna genuppsättningar. Men de växer upp på en plats och i en kultur, vars förväntningar på deras beteenden understundom styrs av föreställningen att de skall bete sig annorlunda eftersom de ser annorlunda ut.

Jag fick vid ett besök nyligen på Svalbard en lika tydlig som skrämmande illustration till hur styrande den plats och den kultur vi råkar födas in i blir för våra livsförutsättningar. Svalbard har ingen ursprungsbefolkning, ingen egen kultur. Där finns idag två större samhällen. Huvudorten är Longyearbyen som byggts upp av norrmännen, som också har överhöghet över ögruppen. Den andra orten är Barentsburg som byggts upp av Sovjetunionen.

I Longyearbyen har stenkolsbrytningen i stort sett upphört. Platsen är idag ett prydligt, välordnat litet samhälle, som tagit steget in i kunskaps- och tjänstesamhället. Turism, forskning och utbildning är ryggraden i ekonomin. Barentsburg ligger blott två timmars båtresa därifrån i samma fjord. Barentsburg är i total kontrast till Longyearbyen. Här är (den olönsamma) stenkolsbrytningen fortfarande den enda näringen. Här ligger i denna arktiska ödemark en industriell slum med svåra miljöföroreningar och katastrofalt eftersatt underhåll av bostäder, maskiner, kajer. Djurhållningen är en spegling av den efterblivna ukraniska landsbygden. Lenin står fortfarande staty på torget. Här bor förlorarna i platslotteriet inlåsta i det gamla Sovjetunionens improduktiva industriella kultur – bara några timmars båtresa från vinnarna.

Nationer och kulturer består av människor med slumpmässigt sammansatta genuppsättningar. Om populationen är tillräckligt stor finns alltid några högt begåvade och några intelligensmässigt mindre lyckligt lottade. I lilla Schweiz föddes till exempel en: Einstein, i Sydafrika en Mandela i Indien en Ghandi och i Sverige en Strindberg. Men också kulturer skiljer oss och samhällen åt. Men kulturer skiljer oss och samhällen åt. Detta är observerade realiteter som vi måste lära oss att tygla för att fredligt kunna hantera den globalisering och europaprocess som obönhörligt förtätar de ömsesidiga beroendena mellan olika platser och kulturer.

Bo Ekman