Monday, April 4, 2005

Ur en mångfald av rötter skall framtid spira

Nästan ofelbart får jag frågan från gäster, besökare och människor jag träffar på i umgänge eller arbete här i Siljansbygden om jag ”har rötter i bygden”? I Stockholm, där jag också bor och har en andra utgångspunkt för min verksamhet skulle aldrig någon komma på idén att ställa frågan ”har du rötter i Stockholm”?

Här uppe söker besökare en slags kulturell autencitet. Om man bor här uppe bör släktleden åtminstone sträcka sig ned in i 1500-tal, varför inte ända till medeltid. Helt ovanligt är det heller inte. De historiska rottrådarna tränger djupt ned i historien i samebyn norr om Idre. I Östnor i Mora. I Nittsjö i Rättvik, på Cajsgården i Tällberg, i Kopparberget i Falun.

Filmen Masjävlar synliggör identitetskrocken mellan byn och världen. Familj och människor med samma rötter går olika vägar, skapar sig helt olika framtider. Hon som bryter sig loss – ”den förlorade dottern” – och blir en del av den nya globaliserade världen. De som förblev trogna sina rötter stannade hemmavid.

De som flyttar ut blir aldrig mer på riktigt ”en av oss”. De som flyttar in blir heller aldrig på riktigt ”en av oss”. Vad det nu egentligen betyder?

Inte sällan blir det så att de senast inflyttade blir de som allra mest engagerar sig för bevarande av byars traditioner och strukturer. Att bebygga tidigare öppen mark vållar ofta strid mellan förnyare och traditionalister.

Men många är också de äldre stockholmare som idag ångrar sig att striden inte togs med Hjalmar Mehr och de som rev gamla Klara på 1950- och 60-talen. En av Stockholms viktigaste ”bykärnor” försvann och därmed länkar och bärare av minnen som format historia och identitet.

Att sakna rötter eller vara omedveten om sina kulturella utgångspunkter och värderingar är riskfyllt i en globaliserande värld. Men att vara instängd i en kultur som förhärligar det provinsiella och stänger ute influenser och förändringar kan vara minst lika illa.

Leksands och Moras hockey framgångar är intressanta exempel på betydelsen av lång tradition men också av förnyelse. Av spelare, tränare och ledare i de två lagen är det bara en handfull som har ”rötter” i Siljanskommunerna. Lagen köps ihop på en internationell marknad. Tillgången på kompetenta spelare har varit särskilt ymnig i år eftersom NHL har haft spelarbojkott. Leksand och Mora skulle aldrig nå elitserien med spelare enbart från trakten. De skulle inte vara tillräckligt lönsamma för investeringar i arenor och utrustning. Globalisering av idrotten höjer onekligen lagens kompetens och därmed deras lönsamhet.

Rent praktiskt kunde ju det lag som råkar spela i Leksandströja lika gärna bära Brynäs’, Moras eller Djurgårdens tröjor. Den lokala publiken hejar på tröjan, och de som just idag råkar vara kontrakterade för att spela och slåss för det lokala varumärket.

Frågan om spelaren har rötter i Leksand är underordnad hans förmåga att göra mål för Leksand eller om företagare kan starta företag i Leksand.

Den allra viktigaste kompetensen i framtiden är att komma ur en kultur men ha förmågan att göra nytta i och utveckla den kultur man av olika skäl kommer att bli verksam i.

Ur en mångfald av rötter skall framtid spira.

Bo Ekman