Vintern vid Siljan

Dalarnas södraste fjäll är inte lägre kalt. Trädgränsen flyttar sig uppåt och norrut. Effekterna av att temperaturen stiger, att land och hav blir varmare ser vi nu överallt på jordklotet. Också i Dalarna.

I Romme Alpin är all snö konstsnö. Naturlig snö ät ”bonussnö”. Vasaloppet får i framtiden köras på konstsnö. Snökanonerna kommer att dundra i alla backar runt Siljan men också i Idre och Sälen. I Alperna räknar man med att fyrtio procent av investeringar i backar och anläggningar hamnar nedanför allt högre naturliga snögränser.

Konstsnö drar energi och genererar utsläpp. Priserna för liftkort och kostnader för anläggningarna kommer att höjas. Bensinpriserna för att ta sig dit kommer att öka. Allt detta är ödesfrågor att betänka för de som investerar i utbyggnader och nya skidanläggningar.

Här i Dalarna har 24 000 personer skrivit under en protest mot bensinskatterna. Ett kan de vara alldeles säkra på: att priset på fordonsbränsle och energi kommer att fortsätta att stiga. Detta måste vara en del av allas våra framtidskalkyler vare sig det handlar om Classic Car Week, Ejendals Arena, Tällberg Forum, Musik vid Siljan, Vasaloppet eller Orsa Grönklitt. Bensin och energin har hittills varit billig; så billig att alternativen till dagens bränslen inte finns framme.

Alla måste vi planera för att för det första göra våra evenemang – minst - utsläpps-neutrala. Att de inte bidrar med tillskott av koldioxidutsläpp och andra växthusgaser.
Vi måste också kalkylera med fortsatt ökande bil- och transportkostnader.

Miljöeffekterna blir viktigare är sysselsättningseffekterna. Det är faktiskt så att en beboelig miljö ger möjlighet till sysselsättning, medan sysselsättning inte alltid ger en beboelig miljö. Det går bra att fråga dem i Honduras, New Orleans, Niger, i Amazonas eller i södra Spanien.

Vi bor i en trakt som ser ut att bli behagligt varmare, men vintrarna blir inte som förr.

Bo Ekman

Bra måste bli bättre

Det finns en djup klyfta mellan omvärldens syn på Sverige och den bild som växer fram i den politiska debatten: att Sverige vore ett land i kris.

Jag har haft anledning att under en tid runt om i Europa intervjua och samtala med politiker, företagsledare, ekonomer och samhällsvetare om framtid och sysselsätt-ning. Alla bär de på den för alla gemensamma frågan: Var ska de framtida jobben komma? Hur skall just vårt land klara övergången till den globala ekonomin?

Det första svar jag oftast får är vare sig man talar med engelsmän, tyskar, holländare, amerikanare eller fransmän. ”Varför går ni svenskar över ån efter vatten? Det är ju vi som skall komma till er för att lära om både sociala försäkringssystem, ekonomisk tillväxt och anpassning till globaliseringen.”

Sverige har sedan några år en tillväxt bland de främsta i Europa. Men samtidigt står kanske inemot en och en halv miljon människor utanför den ordinarie arbets-marknaden. Man kan ana vilken tillväxtnivå Sverige skulle kunna nå om ytterligare någon miljon hade jobb i den mätbara arbetsmarknaden!

Faktum är emellertid att alla europeiska länder har - om än under olika beteckningar - grupper utanför arbetsmarknaden i samma storleksordning som Sverige. Men Sverige är ändå, möjligen undantaget Danmark, långt bättre på att förena tillväxt, strukturell förändring med social trygghet.

I de internationella rakningslistorna kommer Sverige stadigt på någon av de allra främsta platserna. World Economic Forum placerade nyligen Sverige som det tredje mest konkurrenskraftiga landet i världen efter Finland och USA. Världsbanken hävdar att vi har ett av världens bättre företagsklimat. Vi har i långliga tider legat i topp vad gäller mänskliga rättigheter, låg korruption, rättsäkerhet och social ordning. Vårt utgångsläge är fortfarande gott.

Men bra måste givetvis bli bättre, mycket bättre.

Det gäller också att cementera den omistliga kombinationen av hög produktivitet och starka pålitliga sociala skyddsnät – den svenska modellen. Det ena får inte vinna över det andra.

När de båda fungerar kan både företagare och individer göra investeringar och våga ta de risker och skapa den förändring som skapar framtidens jobb. Ekvationen kompliceras också av att vi är piskade att förena vår ekonomisk tillväxt med radikalt sänkta utsläppsnivåer av växthusgaser för att söka mildra de framtida effekterna av den pågående globala uppvärmningen.

Bo Ekman