Posts
Det är ett bekymmersamt men ovedersägligt faktum att våra valrörelser handlar om frågor av tämligen omedelbar och påtaglig betydelse för medborgarnas liv och arbete – inte de långsiktiga. Valrörelser begränsas också främst till att handla om frågor som kan avgöras i riksdag, i Rosenbad eller i kommunalhus. Det nära och kära, här och nu.
Men villkoren för oss medborgare i Sverige påverkas och bestäms i växande grad av de vidare sammanhang i vilka Sverige – liksom andra nationer – utgör en mindre del. Vi är en liten spelare.
Globaliseringen ökar snabbt detta vårt ömsesidiga beroende av vad andra gör och hittar på – men också vice versa. Sveriges ekonomi och handel är beroende av världsekonomi och världshandel. Doha-rundans sammanbrott är ett bakslag för frihandelns framtid, framför allt på jordbrukets område. Mellanösternkriget destabiliserar oljeförsörjning och driver nu oljepriserna mot USD 100 per fat. USAs katastrofala misslyckanden i Irak och Afghanistan har i grunden skadat tilltron till att västliga demokratiska modeller skulle stabilisera snarare än att – som nu - radikalisera den muslimska världen.
Samtidigt skiftar alltmer det ekonomiska initiativet över mot Kina och Indien, som ”runner-ups”. De står för 35 procent av jordens befolkning. Inom överskådlig tid kommer Kina ikapp den amerikanska ekonomin. Dess efterfrågan på mat, råvaror och energi håller priser och högkonjunktur igång. Den asiatiska tillväxten pressar de egna men också världens energi- och vattentillgångar.
Det är bara de okunniga eller de av kortsiktiga ekonomiska och politiska intressen förblindade som idag förnekar den pågående globala klimatförändringen. Den är ett barn av världens ekonomiska tillväxt och teknologiska struktur. Våra bilar och husuppvärmning är bland de ymnigare källorna av växthusgaser.
Sommaren 2006 kommer återigen att på många håll i världen bli den varmaste som uppmätts. Europa och USA är hårt drabbade. Elnäten förmår inte möta behoven av kraft för luftkonditionering. Det är inte bara i Gaza, Libanon och Irak som elförsörjningen till stora delar är utslagen. Också London, New York och San Fransisco har drabbats av ”black-outs” – svikt i elförsörjningen.
Den globala uppvärmningen hänger samman med våra livsstilar, teknologian-vändning, tillväxtambitioner, energiförsörjning, odlingsmetoder, produktions- och transportmetoder. Vi har lokalt låtit samhällena växa fram till en sammansatt global helhet: ett sammanhängande, sinsemellan beroende system av mänsklig aktivitet.
Detta låter sig inte förändras i en handvändning.
Klimatfrågan blir den alla kategorier viktigaste politiska frågan i vår livstid. Det är om denna, och med de därmed sammanhängande miljö-, sociala- och ekonomiska frågor som valrörelsen borde handla om för att bereda den politik som kan påverka i globala sammanhang i FN, WTO, EU, G8, Kyotoprocessen.
Det nära och kära – i Orsa, Leksand eller Söderbärke – påverkar vi bara till en del i kommunalhus och via dalabänken på Helgeandsholmen. Vi väljare måste nå långt längre ut i beslutsprocesserna med våra värderingar och kunskap.
I Dalarna har vi visat att vi kunnat bygga ett förhållandevis hållbart och anständigt samhälle. Vi har kunskap och erfarenheter att dela med oss för den stora omställning som förestår.
Professor James Hansen, The Goodard Institute vid NASA, gav oss vid Tällberg Forum en tidsfrist på tio år inom vilken vi måste gå till kraftfull handlingför att ha möjlighet att undvika att jordens medeltemperatur skulle öka med närmast katastrofala 2-3 grader.
Därför vill jag fråga de dalapolitiker som står som första namn på sina partiers listor:
1) Vad är Din personliga bedömning av klimatfrågans vikt och allvar?
2) Vad är Dina förslag till praktisk politik och åtgärder?
Bo Ekman
Wednesday, June 28, 2006
Saturday, June 24, 2006
Bibeltroende mot kunskapssamhället
Den djupa konflikten i det amerikanska samhället över föreställningen om jordens och människans tillblivelse är väl känd. Stadigt har i USA över 50 % sagt sig tro på bibelns berättelse om att Gud skapade världen under sju, nog så arbetsamma, dagar. Darwins teori om evolutionen förnekas. Evolutionsteorin är idag välutvecklad och stadigt förankrad i vetenskapssamhället. Den är väl bevisad och ger en myckenhet av viktig och nödvändig kunskap om människans utveckling och om människans plats i det ekologiska systemet.
Bibelns skapelseberättelse och evolutionskunskapen står emot varandra. Skapelseberättelsen lär ut att människan är Guds avbild och därtill skulle vara en skapelsens krona. Evolutionsteorin däremot, lär oss att människan, som arten idag fungerar är ett resultat av sex- sju miljoner års utveckling från apa via homonoider till människa – homo sapiens. Som denna art har vi funnits i ca 130 000 år. Människan är en ung art, sett i evolutionens episka tidsrymder.
Men religionen predikar alltså annorlunda. Bibeltroende står mot kunskapssamhälle och modernitet. Mysticism mot rationalitet. Detta har lett till svåra konflikter både inom skolväsende och rättsväsende i USA. Men också som vi vet på många andra platser runt vår jord.
Vad vi inte visste var att också här i Sverige inte mindre än dryga 30 % av befolkningen tyr sig till Bibelns skapelseberättelse snarare än evolutionsteorin. Det visade en SIFO-undersökning i veckan. Detta är chockerande siffror. Det innebär att människor uppfostras och utbildas utifrån helt skilda föreställningsramar och utgångspunkter i vårt samhälle. Det är i ljuset av detta som man också måste se Mette Fjelkners angrepp på kyrkliga friskolor för någon vecka sedan. Fjelkner är förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund.
Alla människor på jorden levde en gång i symbios med sin omgivande natur. Vi levde i små flockar som samlare och jägare. Några få spillror av dessa folk har överlevt in i våra dagar, bl a sanfolket i Kalahariöknen. Vid den tid de första människorna utvandrade från Afrika beräknas vi ha varit ca 8 miljoner individer. För 10 -12 tusen år sedan byggde människan de första byarna och städerna och började därmed fjärma sig från sitt totala beroende av den natur vi lever i.
Vid Jesu födelse uppgick mänskligheten till ca 200 miljoner individer. Den kristna religionen, islam och judendomen har alltså bara mellan 3 – 4000 och 1 300 år på nacken. Vi är nu 6,5 miljarder människor på jorden. Dessa skapelsens kronor är på god väg att bryta ner de ekologiska förutsättningarna för sin egen överlevnad. Föreställningen om att vi, människorna, skulle vara särskilt utvalda och stå över allt annat levande, har lagt grunden för föreställningen att resten av naturen skulle stå till vårt förfogande. Att den vore en Guds gåva till människan. Människans historia över de senaste tusen åren är en historia om erövring och exploatering, mycket ofta i en Guds namn.
Alltfler inser att vi måste se människan som den del hon är i ett större ekologiskt system. Hennes intelligens ger henne ett särskilt ansvar.
En rationell och kunskapsbaserad miljö- och klimatpolitik kan inte utvecklas och genomföras på skapelseberättelsens grund. Detta visas också i den amerikanska oförmågan att forma en sådan. Bush maktbas vilar ju tungt på de religiöst fundamentalistiska grupperna.
Bokstavstroende är ingen god kunskapsgrund för att lösa vår tids allt mer komplexa systemfrågor. Einstein sade en gång: Gör saker och ting så enkla som möjligt, men förenkla inte.
Insikt och kunskap behöver inte stå i motsats till humanistiska värderingar som också kan vila på en religiös och andlig övertygelse.
Bo Ekman
Bibelns skapelseberättelse och evolutionskunskapen står emot varandra. Skapelseberättelsen lär ut att människan är Guds avbild och därtill skulle vara en skapelsens krona. Evolutionsteorin däremot, lär oss att människan, som arten idag fungerar är ett resultat av sex- sju miljoner års utveckling från apa via homonoider till människa – homo sapiens. Som denna art har vi funnits i ca 130 000 år. Människan är en ung art, sett i evolutionens episka tidsrymder.
Men religionen predikar alltså annorlunda. Bibeltroende står mot kunskapssamhälle och modernitet. Mysticism mot rationalitet. Detta har lett till svåra konflikter både inom skolväsende och rättsväsende i USA. Men också som vi vet på många andra platser runt vår jord.
Vad vi inte visste var att också här i Sverige inte mindre än dryga 30 % av befolkningen tyr sig till Bibelns skapelseberättelse snarare än evolutionsteorin. Det visade en SIFO-undersökning i veckan. Detta är chockerande siffror. Det innebär att människor uppfostras och utbildas utifrån helt skilda föreställningsramar och utgångspunkter i vårt samhälle. Det är i ljuset av detta som man också måste se Mette Fjelkners angrepp på kyrkliga friskolor för någon vecka sedan. Fjelkner är förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund.
Alla människor på jorden levde en gång i symbios med sin omgivande natur. Vi levde i små flockar som samlare och jägare. Några få spillror av dessa folk har överlevt in i våra dagar, bl a sanfolket i Kalahariöknen. Vid den tid de första människorna utvandrade från Afrika beräknas vi ha varit ca 8 miljoner individer. För 10 -12 tusen år sedan byggde människan de första byarna och städerna och började därmed fjärma sig från sitt totala beroende av den natur vi lever i.
Vid Jesu födelse uppgick mänskligheten till ca 200 miljoner individer. Den kristna religionen, islam och judendomen har alltså bara mellan 3 – 4000 och 1 300 år på nacken. Vi är nu 6,5 miljarder människor på jorden. Dessa skapelsens kronor är på god väg att bryta ner de ekologiska förutsättningarna för sin egen överlevnad. Föreställningen om att vi, människorna, skulle vara särskilt utvalda och stå över allt annat levande, har lagt grunden för föreställningen att resten av naturen skulle stå till vårt förfogande. Att den vore en Guds gåva till människan. Människans historia över de senaste tusen åren är en historia om erövring och exploatering, mycket ofta i en Guds namn.
Alltfler inser att vi måste se människan som den del hon är i ett större ekologiskt system. Hennes intelligens ger henne ett särskilt ansvar.
En rationell och kunskapsbaserad miljö- och klimatpolitik kan inte utvecklas och genomföras på skapelseberättelsens grund. Detta visas också i den amerikanska oförmågan att forma en sådan. Bush maktbas vilar ju tungt på de religiöst fundamentalistiska grupperna.
Bokstavstroende är ingen god kunskapsgrund för att lösa vår tids allt mer komplexa systemfrågor. Einstein sade en gång: Gör saker och ting så enkla som möjligt, men förenkla inte.
Insikt och kunskap behöver inte stå i motsats till humanistiska värderingar som också kan vila på en religiös och andlig övertygelse.
Bo Ekman
Wednesday, June 21, 2006
Utnämningsmakten och länet
När ny landshövding skulle utses i Dalarna för sex år sedan, fick den så ofta förkättrade utnämningsmakten en snilleblixt: Ingrid Dahlberg. Hon hade tidigare ingen politisk erfarenhet, ingen myndighetserfarenhet. Ingrid Dahlberg kom från kultursektorn, filmare, chef för TV-teatern, chef för Dramaten. Tränad i tuff konfliktlösning bland kreativa och understundom narcissistiska människor.
Ingrid har varit en strålande landshövding, som givit ämbetet en ny ställning, respekt och innehåll. Hon är en samlande gestalt och gjort människor medvetna om att det är viktigt att få en levande människa på denna plats.
Hon har genom sin förmåga att gå in i konflikter förbättrat samarbete och lagt grund för goda kompromisser och beslutsprocesser.
Många har övertalningsförsöken varit för att få Ingrid att stanna i tre år till. Men hon går nu vidare till nya uppgifter om några månader.
Ingrid Dahlbergs tid som landshövding i ett litet och tämligen glesbefolkat län som Dalarna, bör specialstuderas av den s k Ansvarskommittén, som nu arbetar på förslag om en ny länsorganisation för Sverige.
Länsstyrelsen är en myndighet som har att på många områden, inte minst miljön, övervaka lagstiftningens tillämpningar. Länsstyrelserna har också delansvar i det regionala utvecklingsarbetet. Länsstyrelser skall leverera en god och oväldig byråkrati. Men Dahlbergs gärning har visat att därtill kan också fogas ett oväldigt och från intressegrupperingar fristående ledarskap. Det är genom detta som länsarbetet utvecklats och vuxit. Den sedvanliga kohandeln har fått mindre utrymme.
Utnämningsmakten har alltså en ny situation att utgå ifrån och som den själv varit med att förtjänstfullt skapa.
Någon ny Ingrid Dahlberg finns ju inte. Men det finns många andra – både yngre och mer erfarna kvinnor att välja mellan. En är kommunalråd i Orsa.
Vi väntar med spänning på utnämningsmaktens nästa snilleblixt.
Bo Ekman
Ingrid har varit en strålande landshövding, som givit ämbetet en ny ställning, respekt och innehåll. Hon är en samlande gestalt och gjort människor medvetna om att det är viktigt att få en levande människa på denna plats.
Hon har genom sin förmåga att gå in i konflikter förbättrat samarbete och lagt grund för goda kompromisser och beslutsprocesser.
Många har övertalningsförsöken varit för att få Ingrid att stanna i tre år till. Men hon går nu vidare till nya uppgifter om några månader.
Ingrid Dahlbergs tid som landshövding i ett litet och tämligen glesbefolkat län som Dalarna, bör specialstuderas av den s k Ansvarskommittén, som nu arbetar på förslag om en ny länsorganisation för Sverige.
Länsstyrelsen är en myndighet som har att på många områden, inte minst miljön, övervaka lagstiftningens tillämpningar. Länsstyrelserna har också delansvar i det regionala utvecklingsarbetet. Länsstyrelser skall leverera en god och oväldig byråkrati. Men Dahlbergs gärning har visat att därtill kan också fogas ett oväldigt och från intressegrupperingar fristående ledarskap. Det är genom detta som länsarbetet utvecklats och vuxit. Den sedvanliga kohandeln har fått mindre utrymme.
Utnämningsmakten har alltså en ny situation att utgå ifrån och som den själv varit med att förtjänstfullt skapa.
Någon ny Ingrid Dahlberg finns ju inte. Men det finns många andra – både yngre och mer erfarna kvinnor att välja mellan. En är kommunalråd i Orsa.
Vi väntar med spänning på utnämningsmaktens nästa snilleblixt.
Bo Ekman
Klimatfrågan oroar folket
Det finns en överraskande solid grund i den svenska opinionen för en målmedveten klimatpolitik. Det visar en undersökning som Tällberg Foundation låtit Sifo genomföra (12-15 juni, 1 000 telefonintervjuer) inför Tällberg Forum. Klimatförändringen blir där en av de stora frågorna.
Undersökningen visar en sensationellt hög medvetenhet bland allmänheten. 99 % säger sig ha kännedom om växthuseffekten. 86 % anser att vad människan gör är huvudorsaken. Bara 2 % tror motsatsen. Blott 2 % tror att klimatförändringens effekter blir försumbara. 80 % har uppfattningen att de blir allvarliga. 64 % tror att de blir påverkade där de bor. 89 % är övertygande att medeltemperaturen kommer att öka. Bara 1 % (!) tror att den förblir oförändrad. Hela 71 % tror att jordens medeltemperatur ökar med mer än 2 grader de kommande 100 åren. Hela 43 % tror att den ökar med 3-4 grader eller mer. Om detta inträffar bedöms bli effekterna katastrofala för människan.
Det skall tilläggas att 23 % anser att naturen är skapad av Gud och av dessa anser 39 % att det är fel av människan att påverka det Gud har skapat.
Mot denna överraskande höga medvetenhet, kunskap och tydliga oro, står en uttalad känsla att inte själv kunna påverka. Bara 6 % säger att de i mycket hög grad kan påverka och 26 % i hög grad. 64 % svarar i liten grad eller inte alls. Men faktum är att minst 50 % av alla utsläpp kommer just från hushållen. Enskilda kan göra mycket för att minska utsläppen.
Undersökningen visar upp ett klassiskt politiskt vakuum. Allmänheten går före ett – i stora delar – släpande etablissemang av beslutsfattare.
Mitt i skärningspunkten mellan insikt och vilja till handling växer kraven på politiska initiativ. Klimatfrågan är ytterst en fråga för politiken, men också för företagsamheten. och konsumenter. Många företag avvaktar. Men några få sticker ut som innovativa företag inom förnybar energi och effektivare energianvändning. BP, Wal-Mart och Vattenfall har tagit kraftfulla initiativ.
Men i svensk valrörelse är frågan iskall.
Sverige har, med en befolkning motsvarande en tiondel av en procent av jordens befolkning, efter 35 år av energikris ännu inte någon samlande energipolitik.
Undersökningen visar att förutsättningarna är goda för en sådan på klimatområdet. Klimat och energi hänger samman. Frågorna borde inte göras blockskiljande.
Steget från att vi i Sverige skall komma överens om en politik för att åtminstone mildra klimatförändringens förlopp – och skapa balans i tillväxt/energi/miljö-ekvationen - till att världen på rationella grunder och med förutseende skulle komma överens, syns idag utom räckhåll. Kyoto-protokollet i all ära, men det räcker inte långt. Vad som krävs är långt större utsläppsminskningar. Kyoto förefaller mig riskera blir lika verkningsfullt som en gång det papper Chamberlain viftade med i München.
”Politikerna har stoppat huvudet i sanden”, säger Tony Blairs vetenskaplige rådgivare, Sir David King. Han hävdar att den globala genomsnittstemperaturen kommer att stiga med minst tre grader detta århundrade.
Professor James Hansen vid The Goddard Institute, NASA utsågs nyligen av Time Magazine till en av världens 100 mest inflytelserika personer för sina analyser av klimatförändringens förlopp. Han dömer inte ut våra möjligheter att reversera klimatförloppen. Men signalerar att omedelbar handling är nödvändig. Hansen är också en av de främsta rådgivarna till Al Gore, som nyss haft premiär på sin omskakande film i klimatfrågan ”En obehaglig sanning”. Hansen är varken uppskattad eller uppmuntrad av Bushadministrationen. Klimatförändring och ekologisk kris ingår ännu inte i USA-administrationens världsbild.
Hansen kommer till Tällberg Forum, som samlar 450 ledare från 65 länder för att söka svar på frågan om hur vis skall kunna skapa balans i ekvationen tillväxt/energi/miljö i en globaliserad och ömsesidigt beroende värld.
På frågan i undersökningen ”Hur tycker Du att vi på det hela taget hanterar naturen på jorden?”, svarar blott 1 % mycket bra, medan 71 % svarar ganska eller mycket dåligt. Påfallande få har överlag valt svarsalternativet tveksam/vet ej på undersökningens frågor.
Kvinnor är genomgående mer medvetna om risker och utveckling än män. Det är symptomatiskt att bland svenska toppolitiker är det kvinnor som hörsammat inbjudan att komma till Tällberg, Carin Jämtin, Lena Sommestad, Maud Olofsson och Maria Wetterstrand.
Miljöfrågan berör. Den är både existentiell och konkret.
Bo Ekman
Undersökningen visar en sensationellt hög medvetenhet bland allmänheten. 99 % säger sig ha kännedom om växthuseffekten. 86 % anser att vad människan gör är huvudorsaken. Bara 2 % tror motsatsen. Blott 2 % tror att klimatförändringens effekter blir försumbara. 80 % har uppfattningen att de blir allvarliga. 64 % tror att de blir påverkade där de bor. 89 % är övertygande att medeltemperaturen kommer att öka. Bara 1 % (!) tror att den förblir oförändrad. Hela 71 % tror att jordens medeltemperatur ökar med mer än 2 grader de kommande 100 åren. Hela 43 % tror att den ökar med 3-4 grader eller mer. Om detta inträffar bedöms bli effekterna katastrofala för människan.
Det skall tilläggas att 23 % anser att naturen är skapad av Gud och av dessa anser 39 % att det är fel av människan att påverka det Gud har skapat.
Mot denna överraskande höga medvetenhet, kunskap och tydliga oro, står en uttalad känsla att inte själv kunna påverka. Bara 6 % säger att de i mycket hög grad kan påverka och 26 % i hög grad. 64 % svarar i liten grad eller inte alls. Men faktum är att minst 50 % av alla utsläpp kommer just från hushållen. Enskilda kan göra mycket för att minska utsläppen.
Undersökningen visar upp ett klassiskt politiskt vakuum. Allmänheten går före ett – i stora delar – släpande etablissemang av beslutsfattare.
Mitt i skärningspunkten mellan insikt och vilja till handling växer kraven på politiska initiativ. Klimatfrågan är ytterst en fråga för politiken, men också för företagsamheten. och konsumenter. Många företag avvaktar. Men några få sticker ut som innovativa företag inom förnybar energi och effektivare energianvändning. BP, Wal-Mart och Vattenfall har tagit kraftfulla initiativ.
Men i svensk valrörelse är frågan iskall.
Sverige har, med en befolkning motsvarande en tiondel av en procent av jordens befolkning, efter 35 år av energikris ännu inte någon samlande energipolitik.
Undersökningen visar att förutsättningarna är goda för en sådan på klimatområdet. Klimat och energi hänger samman. Frågorna borde inte göras blockskiljande.
Steget från att vi i Sverige skall komma överens om en politik för att åtminstone mildra klimatförändringens förlopp – och skapa balans i tillväxt/energi/miljö-ekvationen - till att världen på rationella grunder och med förutseende skulle komma överens, syns idag utom räckhåll. Kyoto-protokollet i all ära, men det räcker inte långt. Vad som krävs är långt större utsläppsminskningar. Kyoto förefaller mig riskera blir lika verkningsfullt som en gång det papper Chamberlain viftade med i München.
”Politikerna har stoppat huvudet i sanden”, säger Tony Blairs vetenskaplige rådgivare, Sir David King. Han hävdar att den globala genomsnittstemperaturen kommer att stiga med minst tre grader detta århundrade.
Professor James Hansen vid The Goddard Institute, NASA utsågs nyligen av Time Magazine till en av världens 100 mest inflytelserika personer för sina analyser av klimatförändringens förlopp. Han dömer inte ut våra möjligheter att reversera klimatförloppen. Men signalerar att omedelbar handling är nödvändig. Hansen är också en av de främsta rådgivarna till Al Gore, som nyss haft premiär på sin omskakande film i klimatfrågan ”En obehaglig sanning”. Hansen är varken uppskattad eller uppmuntrad av Bushadministrationen. Klimatförändring och ekologisk kris ingår ännu inte i USA-administrationens världsbild.
Hansen kommer till Tällberg Forum, som samlar 450 ledare från 65 länder för att söka svar på frågan om hur vis skall kunna skapa balans i ekvationen tillväxt/energi/miljö i en globaliserad och ömsesidigt beroende värld.
På frågan i undersökningen ”Hur tycker Du att vi på det hela taget hanterar naturen på jorden?”, svarar blott 1 % mycket bra, medan 71 % svarar ganska eller mycket dåligt. Påfallande få har överlag valt svarsalternativet tveksam/vet ej på undersökningens frågor.
Kvinnor är genomgående mer medvetna om risker och utveckling än män. Det är symptomatiskt att bland svenska toppolitiker är det kvinnor som hörsammat inbjudan att komma till Tällberg, Carin Jämtin, Lena Sommestad, Maud Olofsson och Maria Wetterstrand.
Miljöfrågan berör. Den är både existentiell och konkret.
Bo Ekman
Monday, June 12, 2006
Klimatet styrs inte av ideologier
Klimatfrågan är svår att famna. Klimatet är ett system, sammansatt av en rad olika delsystem i ständig inbördes interaktion. Klimatsystemet är i sin tur i ständig interaktion med markens växtlighet och topografi, med isar, oceaner, havsströmmar och de förändringar dessa undergår. Solaktivitet och jordaxelns lutning påverkar.
Vetenskapen har varit sen på klimatfrågan. Forskarna har främst sysselsatt sig inom sina egna discipliner – oceanografi, glaciologi, limnologi, meteorologi, geologi, biologi, atmosfärforskning för att nämna några. Det är först under de senaste 30-40 åren som utvecklingen av mer komplexa klimatmodeller skjutit fart. Vetenskapen är långt ifrån färdig, men förser oss nu ständigt med nya rön som pekar i en enda riktning: Jordens atmosfär blir snabbt varmare.
För att citera en av de mest respekterade forskarna, Jim Hansen, vid NASA: ”Några få interglaciära perioder har varit varmare än dagens, med nästan 1 grad. Det spannet sätter nivån för den uppvärmning som skulle tillåta oss att behålla en planet som liknar den på vilken människan utvecklades. Global uppvärmning med 2-3 °C skulle skapa en annan planet, utan havsis i Arktis, katastrofal havsnivåhöjning och supertorka i västra USA, södra Europa, Mellanöstern och Afrika”. Hansen förenklar inte. Han står inte på någons sida i sin forskning. Han representerar inget nationellt intresse, ingen politik. För honom spelar det ingen roll om forskningen har sitt ursprung i Dalarna, Peking, Sidney, Jerusalem eller Arktis.
För egen del vill jag gärna erkänna att klimatfrågan varit en av de allra svåraste att ge sig i kast med. Det har, åtminstone för mig, tagit lång tid att även få lekmannamässig förståelse. Frågan är inte lättillgänglig.
Karin Rosenkranz-Bergdahl har i några krönikor hävdat att människans påverkan är försumbar. Hon citerar en geolog som hävdar att enbart vulkanen Etna gett ifrån sig
200 miljarder ton koldioxid under de senaste 400 åren. Siffran förefaller något märklig. Vicky Hards vid British Geological Society skriver att Etna spyr ut 13 ± 3 megaton per år. I tillägg kan vulkanen genom sidokanaler avge mellan 1 till 13 megaton/år. Räknat över 400 år kan detta uppgå till maximalt 5-6 % av den siffra Karin Rosenkranz-Bergdahl anger. Gavin Schmidt vid NASA, skriver på RealClimate.org – en debattplats för ledande klimatforskare – att vulkaners bidrag till CO2 i atmosfären ”är fullständigt negligerbart, + 0,15 gigaton/år, jämfört med utsläpp relaterade till mänsklig aktivitet, 7 gigaton/år”. I geologisk tid har omfattande vulkanisk aktivitet understundom haft avgörande och bestående påverkan på planetens klimat.
Det svåraste i debatten synes vara att klimatfrågan inte går att foga in i våra vanliga begrepp och kategorier för att ta oss an mellanmänskliga problem. Klimatet låter sig inte styras av politisk ideologi, ekonomisk doktrin eller religiösa föreställningar. Klimatet är en del av biosfären. Klimatet ändrar, anpassar sig till de ständigt förändrade förutsättningarna i samspelet mellan atmosfär, fotosyntes, jord, vatten och energi. Ingen politiker, företagsledare, ayatolla eller påve kan ”besluta” över klimatets beteende. Människor kan inte förhandla eller göra avtal med naturen.
Men ändå tenderar klimatfrågan att göras till en höger/vänsterfråga! Marknadsliberaler bekämpar tanken att människan har något med klimatförändringarna att skaffa. Detta skulle ju kunna leda till inskränkningar av marknadens frihet! Miljövänstern ser sin chans att ånyo vinna terräng för socialistiskt samhällsstyre! Gamla kategorier i en helt ny situation där föremålet självt - naturen - ändå måste betraktas som ideologisk oskuld.
Min uppfattning är att klimatförändringens intensifiering i nutid har sina grundorsaker i befolkningsexplosionen med 650 % sedan år 1800. Sedan 1940 har vi förökat oss med nära fyra miljarder! Det tog fyra miljoner år att bli de första tre! Människans ekonomiska aktivitet sedan år 1800 har vuxit med 6500 %. År 2000 var världens samlade BNP lika stor som hela 1800-talets! All ekonomisk aktivitet kräver energi. Nästan all produktion kräver insatser av naturresurser. Dessa är bevisligen ändliga.
Låt tvärsäkerheten flyga ut ur debatten. Tag istället in tvivlet och osäkerheten. Kunskapssökandet är själva grundförutsättningarna för lärande. Låt försiktighetsprincipen gälla: Även om inget är slutligt bevisat så är klokt att lyssna på naturen och de som är bättre än en själv att läsa dess signaler.
Bo Ekman
Vetenskapen har varit sen på klimatfrågan. Forskarna har främst sysselsatt sig inom sina egna discipliner – oceanografi, glaciologi, limnologi, meteorologi, geologi, biologi, atmosfärforskning för att nämna några. Det är först under de senaste 30-40 åren som utvecklingen av mer komplexa klimatmodeller skjutit fart. Vetenskapen är långt ifrån färdig, men förser oss nu ständigt med nya rön som pekar i en enda riktning: Jordens atmosfär blir snabbt varmare.
För att citera en av de mest respekterade forskarna, Jim Hansen, vid NASA: ”Några få interglaciära perioder har varit varmare än dagens, med nästan 1 grad. Det spannet sätter nivån för den uppvärmning som skulle tillåta oss att behålla en planet som liknar den på vilken människan utvecklades. Global uppvärmning med 2-3 °C skulle skapa en annan planet, utan havsis i Arktis, katastrofal havsnivåhöjning och supertorka i västra USA, södra Europa, Mellanöstern och Afrika”. Hansen förenklar inte. Han står inte på någons sida i sin forskning. Han representerar inget nationellt intresse, ingen politik. För honom spelar det ingen roll om forskningen har sitt ursprung i Dalarna, Peking, Sidney, Jerusalem eller Arktis.
För egen del vill jag gärna erkänna att klimatfrågan varit en av de allra svåraste att ge sig i kast med. Det har, åtminstone för mig, tagit lång tid att även få lekmannamässig förståelse. Frågan är inte lättillgänglig.
Karin Rosenkranz-Bergdahl har i några krönikor hävdat att människans påverkan är försumbar. Hon citerar en geolog som hävdar att enbart vulkanen Etna gett ifrån sig
200 miljarder ton koldioxid under de senaste 400 åren. Siffran förefaller något märklig. Vicky Hards vid British Geological Society skriver att Etna spyr ut 13 ± 3 megaton per år. I tillägg kan vulkanen genom sidokanaler avge mellan 1 till 13 megaton/år. Räknat över 400 år kan detta uppgå till maximalt 5-6 % av den siffra Karin Rosenkranz-Bergdahl anger. Gavin Schmidt vid NASA, skriver på RealClimate.org – en debattplats för ledande klimatforskare – att vulkaners bidrag till CO2 i atmosfären ”är fullständigt negligerbart, + 0,15 gigaton/år, jämfört med utsläpp relaterade till mänsklig aktivitet, 7 gigaton/år”. I geologisk tid har omfattande vulkanisk aktivitet understundom haft avgörande och bestående påverkan på planetens klimat.
Det svåraste i debatten synes vara att klimatfrågan inte går att foga in i våra vanliga begrepp och kategorier för att ta oss an mellanmänskliga problem. Klimatet låter sig inte styras av politisk ideologi, ekonomisk doktrin eller religiösa föreställningar. Klimatet är en del av biosfären. Klimatet ändrar, anpassar sig till de ständigt förändrade förutsättningarna i samspelet mellan atmosfär, fotosyntes, jord, vatten och energi. Ingen politiker, företagsledare, ayatolla eller påve kan ”besluta” över klimatets beteende. Människor kan inte förhandla eller göra avtal med naturen.
Men ändå tenderar klimatfrågan att göras till en höger/vänsterfråga! Marknadsliberaler bekämpar tanken att människan har något med klimatförändringarna att skaffa. Detta skulle ju kunna leda till inskränkningar av marknadens frihet! Miljövänstern ser sin chans att ånyo vinna terräng för socialistiskt samhällsstyre! Gamla kategorier i en helt ny situation där föremålet självt - naturen - ändå måste betraktas som ideologisk oskuld.
Min uppfattning är att klimatförändringens intensifiering i nutid har sina grundorsaker i befolkningsexplosionen med 650 % sedan år 1800. Sedan 1940 har vi förökat oss med nära fyra miljarder! Det tog fyra miljoner år att bli de första tre! Människans ekonomiska aktivitet sedan år 1800 har vuxit med 6500 %. År 2000 var världens samlade BNP lika stor som hela 1800-talets! All ekonomisk aktivitet kräver energi. Nästan all produktion kräver insatser av naturresurser. Dessa är bevisligen ändliga.
Låt tvärsäkerheten flyga ut ur debatten. Tag istället in tvivlet och osäkerheten. Kunskapssökandet är själva grundförutsättningarna för lärande. Låt försiktighetsprincipen gälla: Även om inget är slutligt bevisat så är klokt att lyssna på naturen och de som är bättre än en själv att läsa dess signaler.
Bo Ekman
Sunday, June 11, 2006
Kina visar stor politisk insikt
Den akut viktigaste frågan både för oss alla och envar är hur vi skall kunna förena stabilt klimat, trygg livsmiljö med bibehållen ekonomisk tillväxt och välfärd. Viktiga ekologiska balanser är destabiliserade genom de senaste 150 årens eskalerande mänskliga ekonomiska aktivitet. Den engelske toppekonomen Sir Nicholas Stern har på uppdrag av den engelska regeringen gjort en detaljerad genomgång av de ekonomiska konsekvenserna av den pågående uppvärmningen av jorden
(se www.sternreview.org.uk). Slutsatsen är glasklar: vi går in i en global depression om vi inte handlar snabbt och drastiskt. Vi är piskade att minska utsläppen av växthusgaser, spara energi, utveckla förnybara energikällor. I Sverige ligger vi hyggligt framme men vi är i högsta grad beroende av andra länder, främst USA och Kina.
Kinas officiella tillväxt är 9,5 %. Den verkliga ligger på 11-13 %. Ingen vet riktigt, men det ledande kinesiska forskare och politiker i centralregeringen vet är att mirakeltillväxten inte är hållbar.
President Hu Jintao och delar av regeringen försöker dämpa tillväxten, men provinsregeringar saboterar direktiven. Därför fängslades för en tid sedan Shanghais mäktige borgmästare. Fler arresteringar är att vänta. Korruptionen är länkad till investeringar, kontrakt och tillståndsgivning. Lägre tillväxt betyder mindre pengar i politikernas och administratörernas plånböcker.
Kinas miljö och ekologiska system befinner sig till dels i bedrövligt skick. I storstäderna är sikten ett par hundra meter. Trafiken i Beijing är outhärdlig, luftföroreningarna giftiga. Kina lider stor brist på vatten. På många håll är bristen akut, som i somras i Sezuan. Vattnet tog slut under en hetta och torka som inte finns i mannaminne. I regioner i norr har 80 % (!) av grundvattnet försvunnit. Vissa floder når inte längre havet. Skogsskövlingen får jordar att erodera. Ökenutbredningen är snabb. Bara sedan maj i år har 32 miljoner hektar (två tredjedelar av Sveriges yta!) odlingsbar mark ödelagts av två väldiga orkaner. Mellan 5-10 miljoner människor har fått tillvaron sönderslagen.
Kina ser just nu om sitt hus. Man säkrar tillgång till olja, gas, mat, mineraler, gummi över hela världen. Man har gott om pengar, arbetskraft och köpkraft. Men man har ont om de ekologins tjänster som krävs för all slags produktion - vatten, mark, luft och energi. Som vi alla vet går det inte att producera någonting ur ingenting.
När jag träffar toppstudenterna på Beijinguniversitetet (# 1 i Asien) får jag fullkomligt klart för mig att de vet och förstår vad som händer. De bär alla med mig sina berättelser från sina hemorter. De har både vetskapen och vetenskapen. Nu tänker de sig ett annat Kina, byggt på ekologiska villkor. Därför sitter de av en lång fredagskväll i samtal om klimatfrågan och globalisering. Det händer inte ofta vid svenska högskolor.
Jag besökte Kina för några veckor sedan på inbjudan av olika myndigheter därför att man vill att Tällberg Foundation skall organisera ett Forum i Kina i anslutning till olympiaden år 2008, om strategier för att bekämpa den globala uppvärmningen. Man gillar vår form för att bygga kunskap och utveckla idéer. Det återstår att se om det praktiskt går att ordna. Om så, stärks banden ytterligare mellan våra bygder och det största landet på jorden. Mig synes att det idag är just Kina och England som har den tydligaste politiska insikten i den globala uppvärmningens obehagliga konsekvenser.
Bo Ekman
(se www.sternreview.org.uk). Slutsatsen är glasklar: vi går in i en global depression om vi inte handlar snabbt och drastiskt. Vi är piskade att minska utsläppen av växthusgaser, spara energi, utveckla förnybara energikällor. I Sverige ligger vi hyggligt framme men vi är i högsta grad beroende av andra länder, främst USA och Kina.
Kinas officiella tillväxt är 9,5 %. Den verkliga ligger på 11-13 %. Ingen vet riktigt, men det ledande kinesiska forskare och politiker i centralregeringen vet är att mirakeltillväxten inte är hållbar.
President Hu Jintao och delar av regeringen försöker dämpa tillväxten, men provinsregeringar saboterar direktiven. Därför fängslades för en tid sedan Shanghais mäktige borgmästare. Fler arresteringar är att vänta. Korruptionen är länkad till investeringar, kontrakt och tillståndsgivning. Lägre tillväxt betyder mindre pengar i politikernas och administratörernas plånböcker.
Kinas miljö och ekologiska system befinner sig till dels i bedrövligt skick. I storstäderna är sikten ett par hundra meter. Trafiken i Beijing är outhärdlig, luftföroreningarna giftiga. Kina lider stor brist på vatten. På många håll är bristen akut, som i somras i Sezuan. Vattnet tog slut under en hetta och torka som inte finns i mannaminne. I regioner i norr har 80 % (!) av grundvattnet försvunnit. Vissa floder når inte längre havet. Skogsskövlingen får jordar att erodera. Ökenutbredningen är snabb. Bara sedan maj i år har 32 miljoner hektar (två tredjedelar av Sveriges yta!) odlingsbar mark ödelagts av två väldiga orkaner. Mellan 5-10 miljoner människor har fått tillvaron sönderslagen.
Kina ser just nu om sitt hus. Man säkrar tillgång till olja, gas, mat, mineraler, gummi över hela världen. Man har gott om pengar, arbetskraft och köpkraft. Men man har ont om de ekologins tjänster som krävs för all slags produktion - vatten, mark, luft och energi. Som vi alla vet går det inte att producera någonting ur ingenting.
När jag träffar toppstudenterna på Beijinguniversitetet (# 1 i Asien) får jag fullkomligt klart för mig att de vet och förstår vad som händer. De bär alla med mig sina berättelser från sina hemorter. De har både vetskapen och vetenskapen. Nu tänker de sig ett annat Kina, byggt på ekologiska villkor. Därför sitter de av en lång fredagskväll i samtal om klimatfrågan och globalisering. Det händer inte ofta vid svenska högskolor.
Jag besökte Kina för några veckor sedan på inbjudan av olika myndigheter därför att man vill att Tällberg Foundation skall organisera ett Forum i Kina i anslutning till olympiaden år 2008, om strategier för att bekämpa den globala uppvärmningen. Man gillar vår form för att bygga kunskap och utveckla idéer. Det återstår att se om det praktiskt går att ordna. Om så, stärks banden ytterligare mellan våra bygder och det största landet på jorden. Mig synes att det idag är just Kina och England som har den tydligaste politiska insikten i den globala uppvärmningens obehagliga konsekvenser.
Bo Ekman
Klimatproblemen måste vi bemästra tillsammans
En dryga kvarts väg från Nairobis centrum ligger Kibera. Det är ett slumområde över 400 hektar. Där bor 1,1 miljoner människor. 400 hektar motsvarar ungefär Tällbergs by från Siljans strand i väster upp till järnvägsstationen i öster, från Hjortnäs-gränsen i söder till Laknäs i norr.
I Tällberg är ca 220 mantalsskrivna men ”byamännen”, vår förening för att sköta det gemensamma, har 400 hushåll som medlemmar. I hela Dalarna bor 277 000. Dalarna omfattar 2 800 000 hektar. För att motsvara 1,1 miljoner måste vi omfatta hela Sverige norr om Dalälven. Det motsvarar ungefär 30 miljoner hektar.
Något mer tättbefolkat än Kibera har jag aldrig upplevt. Där har varje människa fyra kvadratmeter att leva på. Gränderna är en till två meter breda, ”affärsgatorna” tre till fyra. Här finns knappt någon av den infrastruktur som vi tar för given: avlopp, rinnande vatten, värme och elektricitet. Kibera skiljs åt från Nairobis finaste golfbana av en hög, bevakad mur.
Fredrick Ouku, nyss fyllda 24, och hans vänner visar mig runt. Fred är handikappad och tar sig fram på kryckor. Han har skapat en liten organisation som hjälper de unga i Kibera, framförallt de som drabbats av fysiska handikapp. Fred är också sedan ett par år medlem i Tällberg Foundations Internationella råd. Hans leende lämnar aldrig för en sekund hans ansikte. Oförtröttlig.
I ett litet hus i utkanten av Kibera har han sitt kontor och sin verksamhet. På den trånga gården sätter en medarbetare samman solpaneler. De sågar till och spikar ihop ramar och monterar sladdar. En panel kan driva en radio eller en mobiltelefon. Hi-tech har kommit till Kibera.
I Kibera är brottsligheten lägre än i Nairobi i övrigt. För att överleva måste man hjälpa varandra. Barnen sätts i centrum. Många hjälporganisationer ser till att skolor hålls igång, men kampen för livet är hård. Nästan var tredje mamma är hivsmittad.
Nairobifloden, som en gång gav namn till denna stad, förvandlas på sin väg genom Kibera till en totalförorenad kloak. Några kilometer uppströms ligger FN:s miljöorgan UNEP som nu i november samlar världens miljöministrar till extramötet om det allra viktigaste miljöproblemet av alla: hur skall människan kunna minska den pågående globala uppvärmningen?
Människan kan påverka (och har påverkat) uppvärmningens intensitet, men har ingen kontroll över naturens dynamik. Vi kan inte förhandla med orkaner, havsströmmar eller smältande Grönlandsisar.
Här vid Siljan har vi några av världens vackraste och sundaste miljöer. Vi har lyckats hålla en hygglig balans mellan ekonomiska intressen och miljö. Grundskälet till detta är att vi är så få på så stor yta.
I Kibera – och på så många, många andra platser – förhåller det sig tvärtom: alltför många är beroende av alltför små arealer och begränsade naturresurser.
Men klimatproblemen måste vi leva med och försöka bemästra tillsammans. Hur skilda våra förutsättningar än har kommit att bli, finns i denna fråga ingen annan väg än den gemensamma. Att finna och bli överens om den är inte jordens, men väl mänsklighetens största utmaning.
Bo Ekman
I Tällberg är ca 220 mantalsskrivna men ”byamännen”, vår förening för att sköta det gemensamma, har 400 hushåll som medlemmar. I hela Dalarna bor 277 000. Dalarna omfattar 2 800 000 hektar. För att motsvara 1,1 miljoner måste vi omfatta hela Sverige norr om Dalälven. Det motsvarar ungefär 30 miljoner hektar.
Något mer tättbefolkat än Kibera har jag aldrig upplevt. Där har varje människa fyra kvadratmeter att leva på. Gränderna är en till två meter breda, ”affärsgatorna” tre till fyra. Här finns knappt någon av den infrastruktur som vi tar för given: avlopp, rinnande vatten, värme och elektricitet. Kibera skiljs åt från Nairobis finaste golfbana av en hög, bevakad mur.
Fredrick Ouku, nyss fyllda 24, och hans vänner visar mig runt. Fred är handikappad och tar sig fram på kryckor. Han har skapat en liten organisation som hjälper de unga i Kibera, framförallt de som drabbats av fysiska handikapp. Fred är också sedan ett par år medlem i Tällberg Foundations Internationella råd. Hans leende lämnar aldrig för en sekund hans ansikte. Oförtröttlig.
I ett litet hus i utkanten av Kibera har han sitt kontor och sin verksamhet. På den trånga gården sätter en medarbetare samman solpaneler. De sågar till och spikar ihop ramar och monterar sladdar. En panel kan driva en radio eller en mobiltelefon. Hi-tech har kommit till Kibera.
I Kibera är brottsligheten lägre än i Nairobi i övrigt. För att överleva måste man hjälpa varandra. Barnen sätts i centrum. Många hjälporganisationer ser till att skolor hålls igång, men kampen för livet är hård. Nästan var tredje mamma är hivsmittad.
Nairobifloden, som en gång gav namn till denna stad, förvandlas på sin väg genom Kibera till en totalförorenad kloak. Några kilometer uppströms ligger FN:s miljöorgan UNEP som nu i november samlar världens miljöministrar till extramötet om det allra viktigaste miljöproblemet av alla: hur skall människan kunna minska den pågående globala uppvärmningen?
Människan kan påverka (och har påverkat) uppvärmningens intensitet, men har ingen kontroll över naturens dynamik. Vi kan inte förhandla med orkaner, havsströmmar eller smältande Grönlandsisar.
Här vid Siljan har vi några av världens vackraste och sundaste miljöer. Vi har lyckats hålla en hygglig balans mellan ekonomiska intressen och miljö. Grundskälet till detta är att vi är så få på så stor yta.
I Kibera – och på så många, många andra platser – förhåller det sig tvärtom: alltför många är beroende av alltför små arealer och begränsade naturresurser.
Men klimatproblemen måste vi leva med och försöka bemästra tillsammans. Hur skilda våra förutsättningar än har kommit att bli, finns i denna fråga ingen annan väg än den gemensamma. Att finna och bli överens om den är inte jordens, men väl mänsklighetens största utmaning.
Bo Ekman
Friday, June 9, 2006
Välkommen till allvaret – och festen!
Mitt i denna ljuva sommartid duggar forskningsrapporter och fysiska vittnesbörd allt tätare om farligt sabbade balanser i klimat, natur och energiförsörjning.
Läget är katastrofalt för någon miljard människor som bor i trakter där marken blir till öken, där stora sjöar försvinner, där grundvatten sjunker, där oväder skapar förödande översvämningar, där glaciärer och isar smälter, där torka driver fram skogsbränder och där skördar uteblir.
Klimatförändringen värmer haven och höjer havsnivåerna. Hela det levande, ekologiska systemet hänger samman.
Rubbningar i Arktis, norra Kina, Amazonas eller i Atlanten påverkar också oss. Vi som lever i en av världens fortfarande, allra tryggaste ekologiska ekonomiska och politiska miljöer kan inte vaccinera oss från påverkan.
Ekonomisk tillväxt och miljöproblem hänger samman som ler och långhalm. Ingenting kan produceras utan energi. Ingenting kan produceras utan vatten, materia, mark, fauna och flora. För 150 år sedan var vi blott någon miljard på jorden. Idag utvecklar 6,5 miljarder en mångdubbelt större ekonomisk aktivitet än 1800-talsmänniskan. Vi har satt jorden under våldsam stress. Det är faktiskt inte längre som förr.
Frågan vi ställer vid Tällberg Forum 2006 i slutet av juni är just hur vi ska kunna få tillväxt/energi/miljö-ekvationen att gå ihop?
Jag tror själv att en del av svaret ligger i fördjupad kunskap om hur den här ekvationen faktiskt fungerar. Hur får vi den att finna sin balans – här i Dalarna och globalt?
För att undgå en helt förödande överexploatering, krävs styrmedel – lokalt och globalt. Dessa måste harmonisera. Politiken och marknaden måste utgå från växande mått av gemensam kunskap, gemensamma rättsprinciper, demokratiska politiska system. Öysen Dahle, tidigare VD i Norska Exxon, sa klokt: ”Socialismen kollapsade därför den tillät inte marknaden att säga den ekonomiska sanningen. Kapitalismen kan kollapsa därför den inte tillåter marknaden att säga den ekologiska sanningen”.
Striden om alltmer begränsade energi- och naturresurser hårdnar. Detta pressar upp priserna. Detta är på kort sikt strålande för de som äger och arbetar i SSAB, ABB, StoraEnso. Det skapar högkonjunktur för industri-Dalarna. Men de ökade olje- och elpriserna pressar allas plånböcker.
Balansen mellan produktion och efterfrågan i oljesystemet är idag ytterst skör. Priserna är fortsatt på väg upp. Nästa smäll kommer slå mot konjunkturen. Kommer koldioxidutsläppen att minska i världen? Knappaste i närtid.
Kom gärna till Tällberg Forum och lyssna på Saudi-Arabiens USA-ambassadör, på ledande klimat- och miljöforskare, ekonomer, företagsledare och humanister och politiker. Hur ser de på vår väg framöver?
Det öppna programmet finner Du på hemsidan www.tallbergfoundation.org eller i den programtidning som kommer som bilaga till denna tidning den 16 juni.
Välkommen till allvaret – och festen!
Bo Ekman
Läget är katastrofalt för någon miljard människor som bor i trakter där marken blir till öken, där stora sjöar försvinner, där grundvatten sjunker, där oväder skapar förödande översvämningar, där glaciärer och isar smälter, där torka driver fram skogsbränder och där skördar uteblir.
Klimatförändringen värmer haven och höjer havsnivåerna. Hela det levande, ekologiska systemet hänger samman.
Rubbningar i Arktis, norra Kina, Amazonas eller i Atlanten påverkar också oss. Vi som lever i en av världens fortfarande, allra tryggaste ekologiska ekonomiska och politiska miljöer kan inte vaccinera oss från påverkan.
Ekonomisk tillväxt och miljöproblem hänger samman som ler och långhalm. Ingenting kan produceras utan energi. Ingenting kan produceras utan vatten, materia, mark, fauna och flora. För 150 år sedan var vi blott någon miljard på jorden. Idag utvecklar 6,5 miljarder en mångdubbelt större ekonomisk aktivitet än 1800-talsmänniskan. Vi har satt jorden under våldsam stress. Det är faktiskt inte längre som förr.
Frågan vi ställer vid Tällberg Forum 2006 i slutet av juni är just hur vi ska kunna få tillväxt/energi/miljö-ekvationen att gå ihop?
Jag tror själv att en del av svaret ligger i fördjupad kunskap om hur den här ekvationen faktiskt fungerar. Hur får vi den att finna sin balans – här i Dalarna och globalt?
För att undgå en helt förödande överexploatering, krävs styrmedel – lokalt och globalt. Dessa måste harmonisera. Politiken och marknaden måste utgå från växande mått av gemensam kunskap, gemensamma rättsprinciper, demokratiska politiska system. Öysen Dahle, tidigare VD i Norska Exxon, sa klokt: ”Socialismen kollapsade därför den tillät inte marknaden att säga den ekonomiska sanningen. Kapitalismen kan kollapsa därför den inte tillåter marknaden att säga den ekologiska sanningen”.
Striden om alltmer begränsade energi- och naturresurser hårdnar. Detta pressar upp priserna. Detta är på kort sikt strålande för de som äger och arbetar i SSAB, ABB, StoraEnso. Det skapar högkonjunktur för industri-Dalarna. Men de ökade olje- och elpriserna pressar allas plånböcker.
Balansen mellan produktion och efterfrågan i oljesystemet är idag ytterst skör. Priserna är fortsatt på väg upp. Nästa smäll kommer slå mot konjunkturen. Kommer koldioxidutsläppen att minska i världen? Knappaste i närtid.
Kom gärna till Tällberg Forum och lyssna på Saudi-Arabiens USA-ambassadör, på ledande klimat- och miljöforskare, ekonomer, företagsledare och humanister och politiker. Hur ser de på vår väg framöver?
Det öppna programmet finner Du på hemsidan www.tallbergfoundation.org eller i den programtidning som kommer som bilaga till denna tidning den 16 juni.
Välkommen till allvaret – och festen!
Bo Ekman
Subscribe to:
Posts (Atom)
