Vapenvägrare som vapendragare

En psalmvers rann upp i minnet när Mikael Odenberg avgick med dunder och brak - ett uttryck som förresten just kommer från slagfältet. Med en lätt retusch:

"Vår Gud är oss en väldig Borg,
Han är vårt vapen trygga;
På honom i all nöd och sorg
Vårt hopp vi vilja bygga".

Vi låter "Han" i andra raden syfta på Borg, vår finansminister. Genom att tillsätta en arbetsgrupp i sitt departement för att dra ned inköpen av vapen (s.k. material) med mer än fyra miljarder satte Borg överrock på försvarsministern. Nu blir vapenvägraren Sten Tolgfors, Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs vapendragare. Pålitlig nymoderat, med ytterst begränsad erfarenhet om detta komplexa fögderi på en cirka 40 miljarder.

ÖB Håkan Syrén får en delikat uppgift att nu både utbilda den formellt politiskt ansvarige, vara medveten om att den verkliga makten ligger hos Borg/Reinfeldt, att den verkliga planeringsmakten ligger i finansdepartementets beredningsgrupp och samtidigt utöva sitt myndighetsansvar utifrån bedömningar av hotbilder som han måste dela. Delikat!

Ty logiken i Odenbergs resonemang är ytterst svår att angripa: det svenska försvarets dimension, kvalitet och beväpning måste utgå från en bedömning av riskläget, inte av regeringens (läs finansministerns) behov av att skaka fram pengar för att möta vallöften utställda i en tid med ett annat säkerhetsläge. Det ligger praktiskt nära till hands att anta att finansdepartementet behöver varje krona till utlovade skattesänkningar. Det måste, antar jag att finansministern hävdar, finnas en rak linje mellan vallöften och den budget som kommer den 20 september.

Men kruxet är att vår insikt om att en ny och svårtydbar säkerhetspolitisk kontext är under utveckling. De viktigaste drivkrafterna är den eskalerande kampen om tillgången på energi- och naturresurser och kampen om fördelningar av bördorna att proaktivt mildra och så småningom ta hand om konsekvenserna av den globala uppvärmningen.

Denna nya situation illustreras av att Ryssland planterar sin flagga på ishavets botten vid Nordpolen. Detta är aggression och höjer spänningarna i kampen om de olje-, gas-, och marina resurser som finns under det smältande ishavstäcket. Den 3 september var istäcket 20 procent mindre än för två år sedan och nära 50 procent mindre än 1980. Ryssland använder oljan som påtryckning mot sina grannar, utifrån en styrkeposition.

En Hamas-raket slog ned någon kilometer från Mona Sahlin på besök i Israel i förrgår. Regeringens otydlighet i försvarspolitiken i ett skede av ökade, nya spänningar gör att jag känner tvekan om att de två sista psalmverserna skulle hålla vad de lovar.

För kolumnen i Falukuriren