Växthuschocken är här för att stanna

Allmänheten har rätt att veta att klimatförnekelsen till stor del har sitt ursprung från oljeindustrikopplade särintressen i USA, att den bygger på slirig och manipulerad grund, och att den utgör en marginell företeelse. Ahlgren, Stilbs och Ortmark skjuter sig i foten. Deras starkaste argument är i själva verket det starkaste skälet till att klimatförändringen kan leda till katastrof. Just det faktum att temperaturen geologiskt ökade först och sedan knuffade gigantiska utsläpp av gaser från haven och markerna, är anledningen till att vi måste vara riktigt oroliga. Nu orsakar vi människor temperaturökningen själva. Det skriver i dag klimataktivisten Bianca Jagger, NASA-forskaren James Hansen och Tällbergordföranden Bo Ekman med flera.


”Vi slösar enorma resurser på ett hjärnspöke.” Så beskriver Göran Ahlgren, Peter Stilbs och Åke Ortmark (27/6) de ansträngningar som görs världen över att minska utsläppen av växthusgaser. Argumenten känns igen. Så brukar det låta från dem som förnekar klimatförändringen.

FN:s forskarpanel, där tusentals forskare ingått, reduceras i artikeln till ”ett hundratal politiskt tillsatta vetenskapsmän”. Intrycket ges att det finns rader av forskare som inte kommer till tals och att IPCC:s arbete är en manipulation. Påståenden som fullständigt saknar grund. Media har ett stort ansvar här. Allmänheten har rätt att veta att klimatförnekelsen till stor del har sitt ursprung från oljeindustrikopplade särintressen i USA, att den bygger på slirig och manipulerad grund, och att den utgör en marginell företeelse.

Det hävdas att ”jorden under det senaste decenniet blivit något kallare.” Detta är inte sant. Även om klimatet varierar från år till år är den långsiktiga trenden otvetydig. Luft temperaturen på jorden ökar. Dessutom, den viktigaste faktorn för klimatförändringen på jorden, havstemperaturen, ökar stadig och oroväckande snabbt.

Ett annat av förnekarnas resonemang, som skulle motbevisa att våra utsläpp av CO2-utsläpp påverkar klimatet, går ut på att temperaturökningen under tidigare perioder av uppvärmning kom något före ökningen av koldioxid (CO2) i atmosfären. Om detta argument är bara att säga att Ahlgren, Stilbs och Ortmark helt förbiser samspelet mellan klimatet och haven och ekosystemen.

Klimatförnekarna skjuter sig i foten. Deras starkaste argument är i själva verket det starkaste skälet till att klimatförändringen kan leda till katastrof. Just det faktum att temperaturen geologiskt ökade först och sedan knuffade gigantiska utsläpp av gaser från haven och markerna, är anledningen till att vi måste vara riktigt oroliga. Nu orsakar vi människor temperaturökningen själva. Hittills har vi inte upplevt den stora knuffen, när naturen plötsligt väljer att släppa ut gaser. Geologiskt har detta skett precis som förnekarna själva visar. Därför måste vi snabbt minska utsläppen ännu snabbare.

Vad som nu sker är att vi människor pumpar ut stora mängder CO2 i atmosfären. Detta ”triggar” en förändring från en istid till ett varmare klimat. Om det tillåts fortsätta kan resultatet bli katastrofalt.

Ahlgren, Stilbs och Ortmark uppmanar oss som deltar i Tällberg Forum att strunta i klimatfrågan och istället ägna oss åt frågor som rent vatten, utfiskningen och skövlingen av regnskogarna. Dom slår in öppna dörrar. Årets Forum har som utgångspunkt den mångdubbla kris som våra samhällen står inför – klimatförändringen och krisen för många viktiga ekosystem.

Bakgrunden är insikten att människan nu är den dominerande kraften bakom förändringarna av livsbetingelserna på planeten. Det tryck vi orsakar kan resultera i plötsliga och oväntade kast. Vi rusar mot gränser – s k tipping points – som, om de överskrids, kan leda till irreversibla katastrofer, såsom flera meters ökning av havsnivån detta århundrade, kollaps av jordbrukssystem i torra regioner, total förlust av korallrev och fiskeresurser eller en uttorkning av Amazonas.

Det är alls inte bara klimatsystemet som är i kris. Den globala krisen för många ekosystem – som skövlingen av tropiska skogar, utfiskningen, färskvattenbristen etc. – är minst lika allvarlig. Och problemen förstärker varandra. Ekosystemen har hittills agerat buffert för de ökande utsläppen. Ungefär hälften av människans utsläpp har absorberats av haven och vegetationen. Den förmågan är nu i avtagande. Haven suger åt sig mindre CO2 när de blir varmare och vissa ekosystem övergår från att vara sänkor till att ge ifrån sig CO2 istället. Detta kommer att påskynda uppvärmningen.

Klimatförändringen samt krisen för många ekosystem gör arbetet att minska fattigdomen långt svårare. Många fattiga länder drabbas redan hårt av det varmare klimatet – både i form av försämrade möjligheter för jordbruket men också genom en ökad frekvens av stora katastrofer. Att reducera utsläppen av växthusgaser blir därför en viktig komponent i fattigdomsarbetet. Påståendet i artikeln att de väderrelaterade katastroferna inte ökat under det senaste decenniet är f ö helt taget ur luften.

Bakgrunden till dagens kris är komplex, men den grundar sig i att vi blir allt fler som vill göra allt mer. Människan började för ca 10 000 år sedan med hjälp av naturen att skapa mervärden: mat, energi, trygghet, bostäder, kläder, kunskap, kultur. Detta system har förfinats genom årtusenden för att under de senaste 60 åren ha presterat en ekonomisk tillväxt på över 1 100% och en befolkningsökning på ca 250%.

All produktion kräver uttag ur naturen. Med dagens energikällor och teknik finns inte den energi och de naturresurser som behövs för en sådan tillväxt. U-länderna har naturligtvis rätt till sin utveckling, men den måste ske i andra former än industriländernas.

Köpenhamnsförhandlingarna om ett nytt klimatavtal borde ytterst handla om: att hitta formerna för att säkerställa att människans aktivitet harmonierar med naturens förutsättningar och funktion. Men Köpenhamnsprocessen utgår från en delvis annan problemställning: Hur skall olika nationers och regioners intressen bäst balanseras i ett avtal som inte stör ekonomisk tillväxt, sysselsättning och nationell suveränitet. Detta är i sig en hedervärd uppgift. Men den löser inte problemets kärna. Köpenhamn blir vad suveräna stater är beredda att släppa till, inte vad naturens system och processer faktiskt kräver.


Bo Ekman
Ordförande, Tällberg Foundation

Johan Rockström
Professor, chef Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet och Stockholm Environment Institute

Anders Wijkman
EU-parlamentariker, vice ordförande Tällberg Foundation

Dr James Hansen
chef för NASA Goddard Institute of Space Studies, USA

KG Hammar
Ärkebiskop Emeritus, Svenska Kyrkan

Bianca Jagger
Ordförande, World Future Council, Storbritannien

Carl Mossfeldt
VD, Tällberg Advisors AB

Publicerad i Expressen 29 juni, 2008

Energibehovet största boven

I dag publiceras på initiativ av Tällberg Foundation i de tre tidningar som har global räckvidd, New York Times, Financial Times och International Herald Tribune, en helsidesannons på initiativ av Tällberg Foundation. Annonsens budskap är rakt och enkelt: Koldioxidkoncentrationen i jordens atmosfär bör understiga 350 ppm (miljondelar). Annonsen återfinns på annan plats i denna tidning. Annonsen är undertecknad av en rad ledande vetenskapsmän, företagsledare, opinionsbildare, några kända, andra mindre kända. De kommer från de flesta av världens hörn men har det gemensamt att de känner den största oro inför klimatförändringens och åtföljande miljökrisers konsekvenser.

I dag inleds också Tällbergveckan med Tällberg Forum som i år inte minst kommer att ha de pågående klimatförhandlingarna i fokus. Dessa förhandlingar ska ju förhoppningsvis ersätta det verkningslösa Kyotoavtalet med ett nytt och mer effektivt. Detta avtal syftade till att sänka koldioxidutsläppen till 1990 års nivå. Istället har de ökat med 34 procent. Dessutom fortsätter utsläppen öka nu med tre procent per år.

Tällberg Forum kommer därför att ställa frågan: "Hur kan ett avtal se ut och formas som faktiskt får bukt med denna ytterst oroväckande utveckling för människa och natur?" Och inte minst viktigt: "Hur skall ett sådant avtal kunna genomföras i solidaritet, med precision och disciplin för tidtabeller?"

Dessvärre är erfarenheterna mycket dåliga av inte bara Kyotoprotokollet utan också många många internationella avtal på miljöområdet. Ett oss näraliggande exempel där internationella överenskommelser inte har fått bukt med katastrofala miljöproblem är Östersjöns bottendöd och algblomning.

Klimatfrågan är en delmängd i den större frågan om hur mänsklig aktivitet ska kunna växa och utvecklas i harmoni med biosfärens olika delsystem: vatten, skogar, landmassor, oceaner, biologisk mångfald och så vidare. Flera tunga rapporter har under senare år tydligt visat att människans aktivitet har rubbat naturens stabilitet och förutsägbarhet. Denna har varit grundförutsättningen för människans civilisationsbygge om pågått i 10 000 år.

Men den största boven i dramat är alltså människans snabbt ökande behov av energi. Prognoserna pekar mot en fördubbling av energibehovet inom 25 år. Som Shells styrelseordförande Jorma Ollila säger så vet vi faktiskt inte var den energin ska komma ifrån. Därtill måste vi alltså omedelbart börja strypa energiproduktion ur kol som inte renas från CO2 utsläpp. Vi sitter i något av ett skruvstäd. De nya rena energikällorna måste fram med en oerhörd kraft.

Uppvärmningen producerar redan nu snabbt smältande glaciärer och havsisar. Jag lärde mig vid ett besök på en forskningsstation på Grönlandsisen för några veckor sedan att isen nu rör sig 20 procent snabbare i år än förra året. Vi bevittnar också de våldsamma ovädren och översvämningarna över USA och Kina. Samtidigt slår torkan i sydvästra USA alla tidigare rekord. Monsunen i Indien har i år startat tidigare än någonsin. Klimatförändringen är i full sving.

Vad kan vi göra åt det? Det är frågan som vi ställer i Tällberg.

Bo Ekman

för Dalarnas Tidningar

Vi är onekligen på kollisionskurs

Den allt överskuggande frågan i den allmänna debatten jorden runt är klimatfrågan och den växande miljökrisen. Många människor drabbas hårt av onaturliga naturkatastrofer. Många drabbas av stigande matpriser och energikriser. I Kina, Indien och Afrika drabbar torka och sinande floder. Grundvattennivåerna sjunker oroväckande i södra Europa och Australien. I Barcelona är man nu tvingad att importera vatten från andra delar av världen. Fem tankbåtar anlöper varje månad.


Tällberg Forum 2008 kommer att behandla dessa problem. Vi kommer att ställa frågan hur vi ska få till stånd avtal nationerna emellan som verkligen löser problemen och stabiliserar vår livsmiljö. Vi är onekligen på kollisionskurs.


Till Tällberg Forum kommer ledare från hela världen och från olika delar av samhällslivet. Där möter du Desmond Tutu och Kofi Annan, några av världens ledande vetenskapsmän som James Hansen från NASA och Will Steffen från Australian National University. Du möter kung Carl XVI Gustaf, Margot Wallström och Nigers utrikesminister, Jan Eliasson, Barbara Hendricks, Dalasinfoniettan, Maria Norrfalk och många många fler. Du är välkommen till Forumtältet som står mitt i byn i Tällberg till alla plenarsessioner. Programmet hittar du på vår hemsida http://www.tallbergfoundation.org eller i annonser i dagspress, i denna tidning och i Leksandsbladet. Biljetter kan fås via Ticnet eller Siljan Turisms turistbyråer mot serviceavgift.


Du är också välkommen till en konsert i Siljansnäs den 25 juni. Den har vi gett temat ”In concert with nature” – i samspel med naturen. Du kan avnjuta konserten via storbild, i gröngräset utanför Siljansnäs kyrka. Konserten börjar kl.20.00. Klockan 18.45 talar Desmond Tutu, miljöminister Andreas Carlgren och kommunalrådet Bo Pettersson, med uppträdande av Siljansnäs sockenspelmän och Orsa ungdomskör. I kyrkan talar Desmond Tutu och chefen för biblioteket i Alexandria, Ismail Serageldin. I konserten deltar bl.a. Sofia Jannok, The Real Group, Henrik Alinder, Ghada Shbeir från Libanon, en ensemble från Kina, samt Eva Ollikainen och Dalasinfoniettan som framför Beethovens pastoralsymfoni. Det blir en stor musikfest.


Tällberg Forums unika kännetecken är vår medvetna sammanflätning av analys och samtal, natur- och kulturupplevelser. Vår förståelse för både problem och vad vi ska göra måste bygga både på kunskap, analys och kreativ intuition. På så sätt skiljer sig Tällberg Forum från de flesta andra mötesplatser runt jorden och har kunnat bidra och inspirera tillhandling och resultat.


När Kofi Annan var här på 90-talet så reste vi de viktiga frågorna om näringslivets roll i social utveckling och fattigdomsbekämpning. Detta inspirerade FN till att initiera den s k Global Compact som har blivit den globala rikslikaren för det man idag kallar företagens sociala ansvarstagande. Förra året inspirerade forskarna ledningen för den globala storbanken Morgan Stanley att utveckla en ny kreditgivningspolitik för koleldade kraftverk i USA. Man får helt enkelt inte längre lån om man inte garanterar rening från koldioxidutsläpp. Men otaliga är de åtgärder på olika plan och i olika sammanhang som har inspirerats av samtalen i Tällberg.


Det är kanske just här som svaret ligger på frågan varför man reser jorden runt för att komma just till vår vackra bygd: här finns i traditionen förmågan att förena samhällsliv, ekonomisk utveckling och en livskraftig miljö i hygglig harmoni. Men framgent förfogar vi inte själva över denna balans. Den beror redan till största delen på vad som händer i vår omvärld.


Det är just därför så viktigt att vi har en stark röst i debatten genom Tällberg Forum.

Bo Ekman

Publicerad i Siljan Just Nu nr 4, 6-29 juni.

Miljöhotet tas på allvar i svenska styrelserum

Det är många som har ställt mig frågan om PO Erikssons uppfattning i klimatfrågan är typisk för hur det svenska näringslivet tänker och tycker i denna fråga. Jag tror inte det.

Jag möter istället ökande engagemang och kunskap i näringslivet. I främsta ledet går inte minst de unga entreprenörerna. Även de som redan blivit mycket framgångsrika. Detta beläggs i samtal, vid seminarier, konferenser, och naturligtvis genom handling. Men också det etablerade näringslivet är på väg även om insvängningen går långsammare i mer etablerade produkt- och kunskapsstrukturer. Klimatfrågan rubbar i invanda kalkyler och kunskapsmönster.

Näringslivets chefer handlar gärna i flock, särskilt i frågor som har politisk sprängkraft och kan ha kortsiktigt negativ effekt på konkurrenskraft och tillväxt. Detta är förståeligt. Men icke förty måste nu näringslivets ledare och ledande organisationer ta på sig en proaktiv roll i en så fundamentalt viktig fråga för sin egen framtid som den framväxande härvan av miljökriser. Det är viktigt att ge flocken en riktning och ett ledarskap.

PO Eriksson förnekar kunskap. För honom är jorden fortfarande platt. Till och med IPCC-rapporterna från 2007 får delvis betraktas som gårdagens vetenskapliga konsensus. Ny forskning väller fram. Vi får säkrare mark under fötterna för att ge en allt tuffare klimatpolitik vårt politiska stöd. Dagens politik bygger på gårdagens vetenskapliga konsensus. Vi måste finna mekanismer som gör att ny kunskap snabbt letar sig in i styrelserummen liksom i det politiska beslutsfattandet. Carlgrens järnvägsutspel är ett gott exempel.

Näringslivets uppgift är att ligga före politiken i att säkra sin långsiktiga tillgång till stabila marknader. Men det som en gång som varit stabilt och förutsägbart har nu blivit osäkert. Dagens kalkyler blir abstraktioner, och kommer inte att hålla. Riskerna ökar. Vi vet helt enkelt inte under vilka klimat- och energipolitiska förutsättningar vi kommer att leva under överskådlig tid.

Den globala uppvärmningen måste ovillkorligen reverseras. International Energy Agency prognostiserar (knappast någon konspiratorisk organisation, Sverker Martin Löf!) att detta kräver investeringar i storleksordningar 43 triljoner dollar fram till 2050, under förutsättningen att världens länder kommer att hantera frågan med förnuft, och rationellt. Räkna inte med att så blir fallet.

Jag tror därför att det är dags för näringslivets främsta ledare att förmedla till kunder, ägare, investerare, allmänhet och politiker frågans allvar och skärpa tonen i kraven på banbrytande politiska resultat i Köpenhamn 2009.

Klimat- och miljöfrågorna kan inte hanteras som frågor vid sidan om affärsmodell och strategi. Näringslivet gjorde misstaget i början av 1970-talet att inte göra frågorna till sina, att marginalisera dem. Gör dem nu till en integrerad del av affärsmodellen. Kostnaderna för den miljö som all produktion bygger på kommer ändå till sist att tvinga sig in i kalkyler och prisbildning.

PO Eriksson ordar om att elda på för att få mer av CO2, ”livets gas”. Jag tror hans predikan är lika sekteristisk som Ulf Ekmans ”livets ord”.

Bo Ekman
Ordförande, Tällberg Foundation
(publicerad i Dagens Industri 2008-06-11)