Ett avskyvärt maktmissbruk

Inga-Lill Örnerfors Modin skrev i förra vecken en krönika om makt och maktmissbruk. Lika tänkvärd som läsvärd. Alldeles intill, i samma tidning, hade huvudledaren, signerad Pernilla Ohlin, rubriken ”I huvudet på en polis”.

Polisen är makthavare. Den står för ordningsmakten. Den förfogar över och har rätt att använda våld för att upprätthålla lag och ordning i vårt land. Polisen förfogar över ett våldsmonopol. Polisens uppdrag bygger på medborgarnas förtroende, att de metoder som polisen använder står i god samklang med grundläggande samhällsvärderingar och rättskänsla.

I fallet med Malmöpoliserna har ledarredaktioner och debatt framför allt upprörts över de fördomsfulla tillmälen – apedjävlar och blattedjävlar – från poliserna. Själv tycker jag att det verkligt grova i polisernas upphetsade ”samtal” var de direkta förebuden om det våld som skulle tillgripas i syfte att ”göra honom steril”, ”att knäcka benen”. Där uttalar poliserna en intention som nästan förväntansfullt väntar på möjligheten att kasta sig över bråkmakarna. En professionell polismakt får inte låta sig provoceras så lätt som i detta fall.

Detta är ett avskyvärt maktmissbruk. Jag tror inte för ett ögonblick att dessa poliser var på scenen för att bara passivt betrakta händelseförloppet. Beskedet från åklagarmyndigheten var ju att förundersökningen lades ned därför att just dessa poliser i princip inte skulle ha med saken att göra. Detta är också ett slags maktmissbruk. Åklagarmyndighetens roll är att pröva om myndighetsutövningen sker i samklang med grundläggande värderingar och rättssäkerhet. Detta kom nu inte att ske i detta fall.

Jag delar Inga-Lills insikt att ”förr eller senare raseras det system som inte bygger på demokratisk grund och ömsesidig respekt och en människosyn värd namnet”.

Slutna maktapparater, där man kan hålla varandra om ryggen, är maktmissbrukets bästa grogrund. Insyn och överprövning av maktbruk är den bästa garantin för maktutövningens legitimitet. Slutna styrelserum, slutna sällskap, MC-klubbarnas brödraskap, en bys slutenhet mot en kritisk omvärld, en FRA-lag är alla exempel på företeelser som kan få maktmissbruk att gro och slå rot.

Samtalet, öppenheten, transparensen både mot andra och mot sig själv är viktig. Men kanske viktigast av allt är mognaden och modet att ta det ansvar som går bortom omsorgen om blott sig själv, sina egna intressen och den egna gruppen eller kårens intressen.

Polisyrket är svårt. Beslut – till exempel om våldsutövning – måste fattas i pressade situationer. Polisens utsatta arbete blir säkrare och effektivare med allmänhetens förtroende och tillit.

Publicerad i Dalarnas tidningar 2009-02-16