Wednesday, August 18, 2010

Mönstren förstärks

För ett par år sedan fick jag en skrift från det norska flyktingrådet: "De framtida flodvågorna av klimatflyktingar". Den redogjorde för de troliga konsekvenserna av klimatförändringarnas effekter på människors villkor. Kofi Annans "Global Humanitarian Forum" publicerade ett liknande arbete 2009.

Budskapen är kristallklara. Antal människor vars liv påverkas av naturkatastrofer har ökat från 100 till 300 miljoner sedan 1975. De scenarier som den seriösa forskningen har arbetat med under lång tid förutser att uppvärmningen leder till skogsbränder, enorma nederbördsmängder och översvämningar, smältande isar, minskad biologisk mångfald.

Ingen kan med absolut visshet säga att katastroferna i Ryssland, Pakistan, Kina, Chad, Niger, Södra Latinamerika beror på den pågående uppvärmningen - även om 2010 med största säkerhet blir det varmaste året som någonsin uppmätts. Men det som händer, händer. Mönstren förstärks samtidigt som de tekniskt betingade risker som ligger förborgade i de komplexa produktions- och konsumtionssystemen blir allt allvarligare: 4,9 miljoner fat olja rakt ut i Mexikanska golfen. Stora oljekatastrofer i Dalian i Kina, i Nigerdeltat, i Ecuadors regnskogar.

Har vi en god beredskap för dessa - ökande - typer av katastrofer? Nej. BP-läckan är tätad men skadan är skedd. Monsunregnens förödande kraft gör 10-tals miljoner hemlösa i olika delar av Asien. Samtidigt brinner en av världens kornbodar.

Självklart går många av de här katastroferna att mildra och möta. Den globala solidariteten måste bli en del av egenintresset. Att försäkra sig är att bokstavligen avstå från konsumtion nu till förmån för att kunna bärga sig när olyckan är framme.

Människor kommer aldrig att ta tag i sin allt mer såriga relation till det ekologiska system hon är en del av, om hon inte kan se konkreta fördelar för sig själv även på kort sikt. Människor kan säkert motiveras för krafttag för ny teknik, för säker energiförsörjning, nya konsumtionsmönster om dessa sker i hennes eget intresse.

Den dag när 30 000 besökare på Classic Car Week ställer sig upp som en "man" och kräver att vi skall uppnå en sådan stabilitet i relationen mellan mänsklig aktivitet och naturen att CCW kan säkras för all framtid, då är slaget på väg att vinnas.


Publicerad i Dalarnas Tidningar: 2010-08-16

Thursday, August 5, 2010

Verklighetens tolk

All framgångsrik politik måste formas utifrån människors verkliga egenintressen. Makt utgår från förmågan att i fortvarighet förstå och med förstånd tillgodose dessa egenintressen. En vidare solidaritet med andra människor, än bara de allra närmaste, är en självklar del av egenintresset. Ledare som sätter principer och dogmer över människors legitima egenintressen vinner aldrig i längden. Att på dogmatiska och ideologiska grunder låta klyftor öppnas mellan medborgare och mellan nationer, mellan religioner eller etniciteter är att bädda för nederlag.

Historikern Barbara Tuchman skrev för några år sedan en lysande krönika över härskare och politiker som under historiens gång låtit "Den Höga Principen" skrida före förnuft och pragmatism. De ger sig ut, observerar Tuchman, på the March of Folley (Dårskapens väg).

Det är så lätt att överlova framtiden, att det förlovade landet skall tillhöra just dem som är, "Utvalda": Ni som skulle vara Verklighetens Folk, eller ha den rätta tron eller tillhör den rena och överlägsna rasen eller tillhör det land någon Gud har bestämt står just på hans sida. Vår Gud är oss en väldig Borg! Så sjöng svenskarna en gång på slagfältet vid Lützen.

Men historien visar att de utvaldas regimer har korta livslängder. Verklighetens krav på jobb, ekonomi, trygghet, kunskap, handel, miljö, sjukvård och gemenskap tar alltid över. Verklighetens verkliga krav pendlar för eller senare in mot att leverera det som det legitima egenintresset kräver. Egenintresset är den efterfrågan på levnadsvillkor som är grunden för ekonomisk, social och politisk utveckling och stabilisering. Allt fler miljarder deltar i dag i denna utveckling.

En politisk ledare som förstår att utforska, att stödja en sådan utveckling hon eller han blir en verklighetens tolk. Det är precis vad väljare och valrörelse behöver kunniga, pålästa, kringsynta politiker som kan hjälpa oss väljare att bättre förstå och tolka den alltmer komplexa (och därmed löftesrika!) värld som nu utvecklas.

Det gäller för alla politiker (och ordföranden för ett BP också för den delen) att bevisa för väljarna att de är vuxna den verklighet de gör anspråk att leda i.

Att utanförställa, diskriminera de som inte skulle anses tillhöra till exempel ett "verklighetens folk" är en dåraktig politisk strategi.

Att varumärka den har utmanat löjet.


Publicerad i Dalarnas tidningar: 2010-07-27 07:12