Mei Won Ban Fu

Så brukade kineserna säga när nånting syntes helt omöjligt. Men inte längre så. Det kinesiska undret dundrar på. Självförtroendet gränsar till arrogans.

Den nya femårsplanen – 2011-2015 – är beslutad: tillväxt minst 10% per år, grön teknikomställning, 40 000 km superjärnvägar, 85 000 km motorvägar, konsumtionen och hemmaefterfrågan skall dubbleras.

Kina utexaminerar två miljoner civilingenjörer i år (Sverige knappt 3 000). Snart skall de bli tre. Kinas ”mjuka makt” skall expandera: utländska studenter, Konfuciusskolor runt om i världen, kinesiska språket skall expandera. En oerhörd satsning på vetenskap och teknik skall förvandla landet från världens fabrik till dess leverantör av nästa, nästnästa och nästnästnästa teknikgenerationer – inom alla områden.

Medan Europas arbetare strejkar för att bibehålla pensionsåldern vid 55 eller 60 års ålder, arbetar och gnor kinesen ständigt, ständigt. Därför ser också Europas och USA’s statsfinanser ut som de gör: lånefinansierade välfärds- och konsumtionssamhällen med underskott i handel och statsfinanser. Den finansiella krisen för Väst tycks ha långt har ände i utförslöpan. Kina har under ett par årtionden arbetat, sparat och samlat i ladorna. Konsumtionen som nu kommer betalas ur egen ficka. För IKEA, Walmart och engelska Tesco, som etablerade sig i veckan i Beijing stundar ännu bättre tider.

Men samtidigt höjs nu löner och levnadsstandarden för allt bredare folklager. Kina ligger fortfarande blott på 92:a plats i FN’s så kallade Human Development Index. För Ejendals och Clas Ohlson blir det ett annat Kina. Billig produktion kommer att flytta vidare till Bangladesh, Indonesien och Myanmar.

G20-mötet i Seoul speglar världens redan förändrade maktförhållande: ett skakigt Europa, där Sverige är bäst i klassen, ett USA politiskt, socialt och ekonomiskt på sluttande planet och ett Kina/Östasien väl på väg mot global makt. Det går fort nu.

Men vår bild av Kina är suddig, oskarp. Det beror bland annat på bristen på fri och öppen debatt, journalistik, medier, litteratur. Utbudet är platt, ointressant. Den store konstnären Ai Weiwei sattes i husarrest. Fredspristagaren Liu Xiaobo är okänd i sitt hemland. Kinesen är en disciplinerad medborgare som gör som makten (partiet) påbjuder. Skall det göras stora språng så hoppar man, kulturrevolution så revolterar man, tillverkas så tillverkar man. Nu skall det konsumeras.

Det är därför Kina sveper över jorden för råvaror av alla de slag. Det är därför malmfälten i Lappland har boom-time. Det är därför det finns all anledning att fråga sig: hur skall jorden räcka till för alla?

Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-11-29