Två bilder av den nya världen

När jag först såg den dramatiska bilden från The Situation Room i Vita Huset, där Obama, Clinton och de andra ur statsledningen trollbands av tillslaget i Abbottabad fick jag en stark känsla av att ha sett bilden förut. Deja vu!

Ledare runt ett bord, ledig klädsel och i lediga positioner. Men med spänt fokus på ett skeende som är fördolt för oss som bara kan se betraktarna. De kunde se på ett avsnitt ur Vita Huset, USA-Kanada i hockey men vi upplyses om att de betraktar avrättningen av Obama Bin Laden (känd Falubesökare 1971). De ser rakt in i fiendens ansikte.

Den andra bild som kommer för mig är bilden från sammanbrottet i Klimatförhandlingarna i Köpenhamn under natten till den 18 december 2009. Obama och de andra regeringscheferna sitter runt ett soffbord. Blickarna vandrar ofokuserat ut i ett intet. Misslyckandet står skrivet i deras ansikten.

Bilderna speglar maktens språk och liturgier långt, långt borta från de formellt stela skolklassfotografier som plägar avsluta de flesta toppmöten.

Det som förenar dessa två interiörer från två olika maktcentra är att det problem de söker lösa båda har global räckvidd. Det betyder att de berör oss alla, var vi än lever på jorden.

Problemet för oss alla är att vi saknar effektiva konstitutioner och beslutsordningar för att lösa gemensamma problem gemensamt. Dagens beslutsordningar bygger på principen att varje land ska lösa sina problem för sig. Men säkerhet, klimat, miljö, finans och ekonomi bryter gränser, är systemiska till sin uppbyggnad. Vi sitter alla i samma båt. Vi måste finna de nya formerna för hur vi alla kan göra vår del av jobbet.

Länder kan inte längre smita undan och hoppas att ”nån annan” ska ta det större ansvaret. Vi måste forma de nya beslutsordningar som globaliseringen kommer att kräva för att vi ska kunna ta vårt sakliga och moraliska ansvar.

Vi har tillräcklig kunskap om miljö-/klimatstörningarna och om terrorns/diktaturernas medvetna övergrepp mot mänskliga rättigheter för att handla.Men vi saknar redskapen för det nödvändiga gemensamma ansvarstagandet. De stora problemen är globala men politiken är nationell/lokal. Att foga ihop de två är den stora reformen.

FN duger inte längre. Det visar Klimatförhandlingarnas sammanbrott, oförmågan att hantera säkerhetsfrågor, frånvaron i de stora finansiella, ekonomiska och sociala frågorna.

USA’s attack på Usama Bin Laden blev i Obamas händer främst en inrikespolitisk aktion. Men den hade behövt en global rättslig legitimitet. USA och Kina såg främst till sina egna intressen i Köpenhamn, trots att frågan var i allas intresse.

Precis här ligger sambandet mellan de två bilderna: den riskfyllda oförmågan att legitimt och rättssäkert hantera den redan globaliserade verkligheten.

Fotografen i Vita huset heter Souza. Det hade varit passande med John Philip Sousa’s marsch Stars and Stripes som musikbakgrund till Vita-Husbilden och till Köpenhamnsbilden Strauss’ Also Sprach Zarathustra, musiken som fick inleda Kubriks Space Odysse 2001 och senare Stjärnornas Krig.

Publicerad i Dalarnas Tidningar 2011-05-24