Euron skapades i medvind

För några månader sedan skrev jag en reflektion i denna spalt med rubriken: Trasigt, trasigt... Den konstaterade att USA och Europa stod inför djupa, politiskt svårlösta problemkomplex, ett riktigt gyttjebad. Nu är vi där.

De politiska systemen förmår inte lösa de statsfinansiella problemen. Grundorsaken är enkel. 
Politiken är till syvende och sist nationell. Problemen den skall lösa är gränsöverskridande. EU har bättre redskap till hands än enskilda nationer som USA, Japan eller Kina. Men Euroländernas gemensamma valuta hade också krävt gemensam finanspolitik och budgetpolitik.


Euron är en medvindskonstruktion. Här finns ett glapp mellan verklighet och dröm.
USA har spelat bort en hegemonisk maktposition. En radda av förlorade och kostsamma krig och skenande underskott i handel och budget har minskat handlingsutrymmet till praktiskt taget noll.

Det nationella politiska systemet fungerar inte längre som leverantör av kompromisser. Detta är låst av republikanernas fundamentalistiska värderingar och en nu gången tids föreställning om amerikansk exceptionalism. 
Det finansiella systemet varken slutar eller börjar vid amerikansk gräns. Så icke heller vid någon EU-gräns.

Den recession som rycker allt närmare är allas recession. Arbetslösheten är allas, liksom den kommande nedgången i aktie- och bostadsvärden.


De politiska institutionerna är oförmögna att lösa globalt sammanhängande problem. Dagens nationalstatsbundna ordning har visat sig lika oförmöget att lösa den akuta klimatkrisen liksom den akuta finanskrisen, eller för den delen fattigdomskrisen, resursfördelning, teknologiutveckling eller efterlevandet av mänskliga rättigheter.


Den bistraste av verkligheter är att vi faktiskt inte vet hur vi skall kunna komma överens på nationell och global nivå, samtidigt. Politiken, som den tillämpas, står mellan oss och lösningen.


Ingen tror väl att FN skall lösa dagens röra? 
Enligt FN:s register över bi- och multilaterala avtal och fördrag har minst 158 000 slutits under de sista 160 åren, de allra flesta sedan 1945. De flesta av dem är inte fullt ut respekterade eller fullföljda.


Om det hade varit så skulle världen ha sett mycket annorlunda i dag.



Publicerad i Dalarnas Tidningar 2011-07-25

Tyck till: mejla bo.ekman@tallbergfoundation.se

I förhandlingsfabriken

Världshandelsorganisationen (WTO) ligger i ett av de gamla kontorspalatsen från Nationernas förbunds (NF:s) tidevarv. NF kom som bekant till 1919 som ett av de nästan omedelbart förgängliga resultaten av fredsförhandlingarna i Paris efter första världskriget.

På WTO presiderar Pascal Lamy. Hans utstrålning är en kombination av en buddistmunk och en driven europeisk intellektuell. Han leder den kanske mest framgångsrika av mellanstatliga organisationer.

Det finns inte mindre än 6 129 sådana. Deras uppgift är att övervaka mer än 150 000 fördrag, avtal och protokoll. Ingen vet riktigt hur många. Vi kan också vara säkra på att den ena handen inte riktigt vet vad den andra gör.

Därutöver finns nu 196 nationalstater. Snart är de 200. Förhandlingssalen i WTO ser ut som en tätt sammanpackad monteringsfabrik i Kina. WTO är en förhandlingsfabrik.

Jag deltar inte i några förhandlingar, men i ett mindre informellt möte, som Lamy sammankallat om den svåra frågan om hur världens länder kan göra våra liv säkrare, ekonomin växande, miljön renare och samarbetet mer förtroendefullt.

Det är likartade frågor som behandlades på Tällberg Forum som just avslutats. Detta år i Sigtuna. Både vid Tällberg Forum och i Genève får jag intrycket att äntligen (som Gert Fylking skulle ha utropat), har så kallad Global Governance kommit högre på dagordningen. Hur ska vi sköta våra gemensamma intressen?

Vid Genèvemötet underströk Lamy att kunskap och insikt på den lokala nivån är en förutsättning för framgångsrik samverkan mellan marknader och länder på den globala nivån. Jag kunde berätta om hur Tällberg Forum samlat till samtal och diskussioner om ekonomi, miljö, tillväxt och globalisering med allmänheten i Sigtunas olika kommundelar.

Det viktigaste jag tog med mig från årets Tällberg Forum 2011, att förmedla till WTO, var att allmänhetens kunskap, insikt och medvetenhet växer med globaliseringens tilltagande komplexitet. Jag tror vi håller på att bli skickligare att forma våra liv för en värld med allt färre gränsövergångar och med en vidare solidaritet.

Som min mor brukade säga: Svårigheter är till för att övervinnas!

Publicerad i Dalarnas tidningar 2011-07-10