Allvar och lekfullhet

Plötsligt blev Sverige, åtminstone i tanken, mycket rikare när statsminister Fredrik Reinfeldt konkretiserar diskussionen om Sveriges framtid, både lite lekfullt men också med allvar, med att sända in en sondering i debatten om att arbetslivet kunde förlängas med ytterligare tio år. Detta skulle teoretiskt tillföra arbetsmarknaden en och en halv miljon människor, förutom alla dem som av olika skäl tvingats eller valt att ställa sig vid sidan av arbetslivet före 65 års ålder.
Man kan naturligtvis också vända på steken och hävda att i ett slag ökar Reinfeldt arbetslösheten med 1,5 miljoner.

Det är flera förändringar som emellertid bidrar till att Reinfeldts utspel bottnar i verkligheten. Det arbetsliv som industrisamhället skapade, finns bara delvis kvar. Kanske är det omkring hälften av det arbete som utförs, som låter sig fångas i 9-5-modellen och i ett arbetsliv som skulle spänna från 16 till 65 år. Långt där borta i 1950- och 60-talen var den förhärskande föreställningen att industrisamhället skulle bestå i ervärderlig tid.

Fabriksvisslan har ersattas av mobiltelefonernas ringsignaler. Människor gör på ett helt annat sätt vad de vill och när de vill. Digitaliseringen av tillvaron utvecklar mångfald och olikheter. I dag är det viktigare att göra skillnad än att vara precis som alla andra. Att vara med i a-kassan är ingen självklarhet. Tilliten till den egna förmågan är stor att kunna skapa sig nya påhugg.
Människor kommer att skapa sina egna jobb i mycket större utsträckning än tidigare. Jobben finns inte i statskassan. Jag träffade häromdagen en kvinna som tvingas lämna sitt jobb på ett stort svenskt verkstadsföretag. Hon ville fortsätta bortom 67-årsgränsen. Själv har jag privilegiet att vid 75 års ålder få jobba så mycket jag vill.

Det finns ingen möjlighet att den gamla tidens arbetsliv eller arbetstider skulle kunna föda nationen framgent. Men samtidigt borgar teknologiutvecklingen för en snabbt ökande produktivitet som skulle kunna omsättas i förändrade arbetstider och arbetsformer.
Uppenbart finns mycken tid att tillgängliggöra för arbete. Under vinterhalvåret befinner sig en sisådär 3-400 000 svenskar i Thailand och på Kanarieöarna. Alltför många direktörer och politiker låter förtidspensionera sig med stora årliga apanage, som för syns skull kallas pensioner. Maktklassen lever gott på det nuvarande systemet.

Därför måste en reformering av arbetslivet omfatta inte bara dess kvantitet och kvalitet utan också dess etik. Det finns ett gammalt svenskt talesätt som lyder att man ska göra rätt för sig. Men samhällssolidariteten förutsätter också att vi ger våra gemensamma bidrag till andra, till helheten.

publicerad i Dalarnas Tidningar 2012-02-12