Tuesday, July 31, 2012

Hög tid för omformulering


Det finns ingen anledning att vara alltför hoppfull om att de stora globala systemproblemen, säkerhet, ekonomi och miljö/klimat, kommer att finna sina kloka lösningar under de nuvarande formerna för internationellt beslutsfattande.

FN:s säkerhetsråd har för tredje gången misslyckats att enas om strategi för fred i Syrien, därmed också för stabiliseringen av världens mest upprustade region. Av världens tio starkaste rustade länder (per capita) ligger åtta i mellanöstern och två i Afrika. Ryssland står för 72 procent av vapenexporten till Syrien.

Kina och Ryssland vill inte släppa sina geopolitiska positioner över regionens oljeflöden eller medverka till ytterligare ett NATO-lett militärt ingripande likt det i Libyen. Demokratisering skrämmer dem. Kofi Annans fredsinitiativ är förbrukat. Inte minst tragiskt är att Sydafrika lade ned sin röst i säkerhetsrådet. Prestigen från Mandela-tiden har eroderat.

Vågen av politisk destabilisering i arabvärlden rubbar stormakternas inbördes maktrelationer. Dessa bestämmer spelet och inflytandet över ekonomi och energiflöden. Den diktator som förlorar makten över ekonomin och energin förlorar också den egna makten. Det vill varken Putin i Ryssland eller kommunist-partiet i Kina, vilket just nu är i processen att välja ny ledning.

Även USA skall välja president senare i år. Det amerikanska valet avgörs av ekonomi och sysselsättning i USA, inte av demokrati-utveckling och fattigdomsbekämpning i andra delar av världen.

Den Europeiska Unionen söker just nu vägar ut ur en skuldkris som fått nationella kassor att sina. Andra länder inom Eurozonen får rycka in och hålla medborgare i Grekland, Spanien och Portugal under armarna. Men när finska, tyska eller holländska medborgare sätter stopp då kommer hela härligheten att braka samman.

Exemplen visar hur sammanflätade de globala frågorna har blivit med nationella maktrealiteten och tvärtom. Tydligast avtecknas sig detta tragiska dilemma i klimat- och miljöfrågorna. De är olösliga med dagens institutionellt givna förhandlings-organisation. Den globala uppvärmningens orsaker, förlopp och konsekvenser är vetenskapligt betryggande belagda. Men förhandlingsmekanismerna rår inte på enskilda nationers intressen till förmån för helheten. Bara för att man är nation kan inte längre berättiga till att ensidigt göra som man behagar med klimat/miljö, ekonomi, säkerhet – eller medborgare.

Sakta men säkert måste vår tid börja omformulera den heligaste av nationella principer: suveräniteten.

Publicerad i Dalarnas Tidningar 2012-07-26