Förlorad identitet

Naturskog när det är som vackrast....




... kan snabbt förvandlas till en föryngringsyta...

Precis nedanför Långsbergsgården – alias Hotell Långbers, alias Villa Långbers – förbi parkeringsplatsen ner mot Ovabacksgattu, fanns en plätt John Bauerskog. Jag kunde, omsluten av granskogen, gå längs stigen ned mot hästhagarna och stallet.

Skogen är borta nu. Ett ögonblicks verk.
Det hade väl tagit några hundra år för träden att bli grova och yviga, för björnmossan att växa sig djup och heltäckande över stock och sten. Härinne, i skogsrummet, skapades ljus, skuggor och dagrar. En levande natur för varje vandrare att vara en del av.

När jag skulle söka en bild för omslaget till vår broschyr för Tällberg Foundation gick jag just till den här skogsplätten. I mossan, mellan grovvuxna granar, fanns lätta spår efter människors och kreaturs vandringar. De blev en bro och talande symbol för vad vår verksamhet ska stå för: Stigfinnande. Sökande längs vägar mot vart ingen som vet.

Nu är skogen borta. Det gick i ett huj. Återstår stubbar, stumpar, ris och djupa hjulspår i den söndriga mossbädden. Kanske blir här en virkesåker, kanske blir här en ny stugby eller kanske bara ännu en slyslänt.

Alldeles lagom till röjningen av gammelskogen publicerar Maciej Zaremba några lysande artiklar i Dagens Nyheter om Sverige, det skogsland som försvann och den ved- och virkesplantage som kom i stället. Han berättar om en förlorad identitet.

För tre år sedan skrev jag på denna sida om mina intryck efter en sommar av vandringar i markerna runt Siljan. Jag skrev att skogarna – alltså det ursprungliga som vi menar med skog – var borta. I stället traskade jag mest genom dåligt skötta ungskogar.

Sentimentalt? Knappast. Däremot en djup känsla av förlust av något som hjälpte till att forma min identitet i lekar och vandringar i skogarna uppöver Yxberget bortom Styrsjöbo för många år sedan.

Naturfilmaren Richard Attenborough har alldeles rätt när han observerar att många av dem som växer upp i dagens miljörörelser aldrig levt i den ursprungliga natur (eller i de ursprungliga byar) som de vill återställa. Ursprungligheten finns bara på bild, i sägner; myterna. Den finns inte ens längre i det personliga minnet, i det upplevda.

Skogsvård går i dag ut på att skydda naturen från sig själv – från bränder, insektsangrepp, sump- och träskmarker, mager mark. Därför hade skogsplätten nedanför Långbers egentligen blivit udda i sin naturlighet.
Men ordningen är nu återställd.

Publicerad i DT 2012-05-26