Sunday, December 29, 2013

Titta på Afrika med nya ögon

För en sisådär 60 000 år sedan började människan sin vandring från östra Afrika ut till jordens alla vinklar och vrår, även hit till Dalarna.

I dagarna har vi fått anledning att celebrera en av mänsklighetens allra största gestalter, Nelson Mandela, afrikan.

Han skänkte innehåll till abstrakta begrepp som rättvisa, jämlikhet och utveckling.
Han var ledaren som gick i första ledet och gav exemplet.

En annan gestalt av liknande mod och ledarskap var en ättling till en förslavad afrikan tvångsförd från Afrika till Nordamerika, Martin Luther King.

En tredje gestalt i samma kategori var Mahatma Gandhi som likt King mördades i sin kamp för rättvisa, frihet och medmänsklighet.

Att uttala principer och så faktiskt stå för dem är bokstavligen livsfarligt. Många av Mandelas förtrogna i frihetskampen försvann in i läger, fängelser och tortyrkammare.

Kolonialismens oerhörda övergrepp och brutalitet kunde ha skadat Afrika för evigt. Men faktum är att Afrika idag är på god väg att resa sig.

Om detta berättar journalisten Erika Bjerström i en nyutkommen bok Det nya Afrika (Weylers förlag). Boken ger en hoppfull bild av den utveckling som sker i många delar av denna väldiga kontinent.

Bjerström bryter med mediernas schablonföreställningar av Afrikas nuläge: svält, plundring och förödelser.

Det är ju till katastrofplatserna medierna sänder sina reportrar. Vi matas med händelser inte med sammanhang.

Det är ju också ett välkänt faktum att negativa nyheter säljer bättre än positiva.
Mandelas kanske viktigaste och mest bestående bidrag till denna utveckling som Bjerström skildrar i Det nya Afrika är återkomsten av den självkänsla och identitet som kolonialväldet berövade kontinenten.

Parallellt med Afrikas och Asiens framväxt ser vi Europas och kanske också USA:s stagnation.

Afrika är på väg att utveckla och bygga nya former för utbildning och välfärd, medan Sverige – i ett kort ögonblick av övermod – beslöt sig för att satsa mindre på de solidariska åtaganden som bygger samhällsgemenskap både för ny och nedan.

I Stockholm pågår just nu en utställning i Bergrummet på Skeppsholmen med skulpturer från den 1000-åriga Ife-kulturen i Nigeria.

De är av en unik skönhet, känslighet och hantverksmässig skicklighet.

Jag vill avslutningsvis påminna om att det var afrikansk konst som hade det avgörande inflytandet på Picassos uppbrott från den konkreta till den abstrakta konsten.
Detta förändrade världen.


Monday, December 16, 2013

En hållbar ohållbarhet

Samtidigt som både den politiska och kommersiella normen predikar hållbarhet eldar vi som aldrig förr under förändringens grytor. Det har blivit en del av samhällsnormen idag att vara entreprenör, förnyare, innovatör.

De löften som ställs ut är inte hållbarhet och stabilitet utan förändring och instabilitet. Stabilitet och hållbarhet föreställs kunna uppnås genom destabilisering av det existerande.
Precis häri ligger en av tidens stora politiska konflikter. Å ena sidan drömmen om den evigt stabila, beständiga, pålitliga, den tidtabellsbundna tillvaron – å andra sidan förändring, förnyelse, visioner, experimenterande, tillväxt. Ett samhälle där var och en ska ha största möjliga frihet att förverkliga sina egna drömmar.

Denna konflikt om hur det fortsatta samhällsbygget ska lösas är inte artikulerad för väljare, konsumenter eller arbetsmarknad. Så länge som det inte erbjuds någon politisk lösning på lokal nivå förblir det omöjligt att nå en sådan på global nivå. Det blir, till exempel, inget globalt klimatavtal.

Enligt min mening så är klimatproblemen väldefinierade: orsaker, förlopp och konsekvenser. Teoribildningen synes mig tillförlitlig. Men också om detta står strid.

Problemet är inte analytiskt och kognitivt. Problemet är politiskt och förhandlingsorganisatoriskt.

Vi har varken mål, medel eller metoder som gör det möjligt att samfällt lösa problem som vi samfällt genererar, oavsett nationalitet eller etnicitet. Solidariteten och ansvaret slutar vid gamla gränser.

Huvudproblemet är alltså konstitutionellt. Vi arbetar inom en ordning vars organiserande princip om territoriell integritet tillhör en tid då gränsen betydde också gräns för ansvaret.
Men det är en sinkadus om en orkan väljer väg över Honduras, Mexico, Texas, Florida eller New York. Det är också en sinkadus om det blir Filippinerna som drabbas hårdast av en tyfon och inte Vietnam, Kina eller Taiwan.

Det är geologiska och klimatologiska tillfälligheter som avgör var jordbävningar eller översvämningar inträffar. Men dessas följder är ett globalt ansvar i den globalt ömsesidigt beroende ekonomi som vi lever i.

Men just nu går den politiska opinionen i motsatt riktning. Ny-nationalismen växer inte bara i Sverige utan också i Europa och i Nordamerika.

Detta ser vi på område efter område, från ungdomsarbetslöshet till flykting-politik, till oförmågan att släcka ett krig som det i Syrien eller utrota fattigdom som i Indien.

Människan arbetar inom ramen för en ordning som aldrig varit hållbar, i den meningen att den producerar de lösningar vi behöver för den framtid som ännu inte infunnit sig.

Evolutionens dynamik arbetar på alla nivåer: bland Higgs-partiklar, micro-organismer bland instabila, sociala och ekonomiska ordningar, bland globala klimatologiska eller instabila och komplexa planetära system. Framtiden är i framtidens händer.