Thursday, October 17, 2013

Kunskapen ingen lösning

För en dryg vecka sedan lämnade FN’s klimatpanel första delen av årets rapport. Det var sju år sen sist! Panelens ordförande under Stockholmsmötet var den schweiziske fysikern Thomas F Stocker. Han redovisade resultaten med klocksäker precision för en grupp svenska storföretagsledare, biträdd av Sveriges klimatguru nummer ett: Johan Rockström. Ordförande för mötet var Volvos koncernchef Olof Persson.

IPCC, FN’s internationella klimatpanel består av tusentalsvetenskapsmän från alla världens hörn. IPCC tilldelades år 2007 Nobels fredspris. Forskare från hela världen bidrar till arbetet i IPCC på frivillig basis. Sekretariatet ligger i Geneve. Den, slutliga, sammanfattande rapporten av denna den femte stora rapportomgången från IPCC kommer att presenteras i Köpenhamn i slutet av oktober 2014.


Klimatrapportering är alltså inte några larmrapporter som lättsinnigt hastas fram. Arbetet handlar ju faktiskt om hur framtida livsförutsättningar kan komma att påverkas av mer eller mindre stora förändringar i och av den biosfär som är grunden för liv och civilisation.


Rapporteringen från Stockholmsmötet följde i de spår och linjer som tidigare rapporter tecknat. Men nu, enligt forskarna, med ännu större säkerhet och högre sannolikheter. Det är en hotfull bild av framtidens livsbetingelser som tecknas. Signalerna är väl bekanta vid det här laget. Glaciärer och isar smälter. Orkaner och cykloner intensifieras. Havsnivåer stiger, tork- och regnperioder blir fler och intensivare. Samhällsbygget är sedan 1000-tals år anpassat till andra naturens reaktionsmönster och beteenden än de som nu ses vid horisonterna.


Att bromsa drivkrafterna bakom klimatförändringarna har hittills visat sig ogörligt. Mänskligheten äger ännu inte någon globalt fungerande demokrati som effektivt kan lösa globalt gemensamma problem.

Det egna intresset vinner som regel över det gemensamma. Det kortsiktiga vinner över det långsiktiga.

Nyckeln till en godtagbar lösning på klimatproblemet ligger förborgat i framtidens energiförsörjning och därmed energipolitiken. För att erhålla en tillfredsställande stabilitet i klimatsystemet borde CO2-innehållet i atmosfären inte överstiga 350 ppm. Vi är redan uppe på nivån nära 400 och är på väg mot 500 ppm. Den största boven i dramat är fossila bränslen. Det är om övergången från fossila bränslen till andra alternativa energikällor, inklusive olika former av kärnkraft, som striden står.


Vi vet vad problemet är, men vi vet inte hur vi ska lösa det.

Publicerad i Dalarnas Tidning, oktober 2013