Wednesday, June 3, 2015

Välkommen till Dalarna Jan


Vi får hoppas att försommarsolen ska lysa över ditt besök i våra nejder idag. Våren har varit seg-kommen och, liksom det politiska klimatet, osedvanligt ruggigt, både här och i Stockholm.
Jag valde att gå med i Folkpartiet direkt efter valkatastrofen i höstas, inte minst motiverad av Sverigedemokraternas framgångar och av utbildningspolitikens kollaps.

Jag inbjöds att tala vid Folkpartiets höstmöte i Falun i november. Det blev en kritisk genomgång av partiets utveckling och försvagningen av socialliberala humanistiska prioriteringar under Ditt och Alliansregeringens ledarskap. Jag delgav Maria Arnholm min analys vid en lunch i Riksdagshuset. Jag antar att Maria delade med sig av mina funderingar till dig.

Vid ett möte med Folkpartiets lokalstyrelse i Leksand för några veckor sedan väcktes partiledarfrågan till diskussion innan vi ens kommit in på den formella dagordningen. De aktiva är mycket få, men mycket engagerade – inte minst de unga. En ny avdelning av liberala ungdomsförbundet är i vardande.

Jag vill på det varmaste ge dig, Jan, rådet att inför landsmötet i höst ställa din plats som ordförande till landsmötets förfogande. På så sätt kan du rädda dig själv och partiet från de sedvanliga medialt arrangerade och motiverade lösnummersäljande tve-, tre-, eller fyrkamperna om ledarposten. Detta kunde ge utrymme för en diskussion om ledarskapets formella organisation. Måhända är tiden över för föreställningen om den ”starke mannen”. Anders Jonsson gjorde faktiskt ett bra nummer av detta i televisionen för något år sedan. Dessutom skulle faktiskt möjlighet ges att frånskjuta debatten från centralmedia till partimedlemmar och lokalmedierna, alltså till dit, där den hör hemma.
Debatten har i alltför hög grad kommit att få sitt bo och sin hemvist i den politiska klassens symbios mellan partigängare, PR-byråer och självutnämnda mer eller mindre välavlönade experter och programledare. Kanske kunde Folkpartiet göra demokratin en stor tjänst genom att bryta upp från dagens mer eller mindre givna liturgiskt förutbestämda dansövningar.
 
Folkpartiets tragiskt usla valresultat kräver ett omtag som till och med utmanar den trygghet som partifinansieringssystemet erbjuder.
Det finns få partier som har så många bra kandidater att välja mellan: Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Cecilia Malmström, Maria Arnholm, Erik Ullenhag, Allan Widman och naturligtvis du själv. Det är sannerligen ingen dålig lista!

Att med denna ledaruppsättning ens komma i närheten av att trilla ur riksdagen är något av en politisk prestation! Särskilt som många av politikernas viktigaste frågor ju kommer framgent just vara Folkpartiets viktigaste frågor:
 
·         Praktisk medmänsklighet
·         Solidaritet och humanitet
·         Förnyade former för lokal och global samverkan, inom ramen för ständigt förändrade lokal- och geopolitiska maktmönster
·         Alla människors tillgång till rätt och rättvisa
·         Alla människors tillgång till kunskap och rätten att skapa ny kunskap
·         Alla människors möjlighet att leva hyggligt tryggt i en miljö som ständigt kommer att befinna sig i förändring. Det enda uthålliga är förändringen.

Allt detta kräver ständigt nyskapande. Därmed utveckling av nya jobb och nya värden. Sammanhangen är de lokala här i Dalarna - men alltid satta i allt tätare globala sammanhang. Där sinsemellan beroendet mellan oss och till exempel Kina är själva förutsättningen för tillväxt och växt.

(Publicerad i DT 2015-05-26)