Thursday, October 6, 2016

Utan personlig etik inget ledarskap


Det är varken förvånande eller särskilt oväntat att det gamla svenska samhällsbygget nu steg för steg brakar samman. Det är inte en tillfälligheternas tillfällighet att sprickorna i muren börjar krackelera ungefär samtidigt.
Det är inte en tillfällighet att Telia kommer att få böter på minst 12 miljarder kronor för korruption i Uzbekistan samtidigt som Riksrevisionen tappar ansiktet inför öppen ridå. Riksrevisionen ska vara ett etiskt och moraliskt föredöme för all myndighetsutövning men också för affärsverksamhet. Nu har samtliga riksrevisorer lämnat sina poster. Det höga föredömet var tunt som vatten. Tidigare blottade missförhållanden i näringsliv och förvaltning faller obevekligen tillbaka på revisionsfunktionens kompetens och integritet.
Den åtminstone i svenska ögon världsberömda forskningsinstitutionen Karolinska Institutet med vidhängande kopplingar till Nobelpris och stjärnforskare har stått på huvudet i Macchiarini-skandalen. Forskningsfusk och döda patienter.
Det är minst sagt upprörande att sparkade chefer undfägnas med gigantiska bonussummor. Det mest lysande exemplet idag är Ericssons VD Hans Vestberg, som först ombeds lämna för att sedan belönas av sin styrelseordförande med lön och bonus som uppgår till 16 miljoner kronor. Samtidigt får tusentals medarbetare lämna företaget. Produktionen flyttas någon annanstans. Penninghungern känner i delar av näringslivet inga gränser. Småkungarna beter sig bäst de vill, intill dess någon ambitiös journalist drar ner byxorna på dem. Föredömen och gränssättare för excesserna är få. Enstaka visselblåsare, som till exempel Inga-Britt Ahlenius, Anders Kompass eller Edward Snowdon får beröm och hedersplatser vid bankettborden.
I Sverige skyller man ofta på ”regelverken”: att föreskrifter och direktiv inte varit tillräckligt detaljerade eller tydliga. På så sätt omvandlar man en fråga om personlig moral och omdöme till en byråkratisk fråga där ansvaret inte är personligt utan är en del av ”systemet”. Det är alltså systemets fel när någon blivit påkommen med egna fingrar alltför långt ner i syltburkarna. Jakten på ära, pengar och upphöjelse är lössläppt i det svenska systemet. Återhållsamhet och måtta är förvisso inte utmärkande för dagens tillämpade moral. Det tycks som om en eon av tid förflutit sedan Aina Erlander kom upp till Ingvar Carlsson med Tages efterlämnade blyertspennor.
Ett moraliskt samhälle, ett etiskt företag blir till genom att ledarskapet ställer sig i första ledet och ger exemplet. Detta tarvar självdisciplin, karaktär och mod. Att stå för sina principer kan ingen annan göra än jag själv. Det går helt enkelt inte att delegera in i ”systemet”. Men var och en har också ansvar för att stödja andra, vare sig de är direktörer, forskare eller politiker, att handla enligt den etiska kod jag själv bekänner och vill stå för.
Bo Ekman
Publicerad i Dalarnas Tidningar 27 sept 2016